Om att falla pladdask....

Kära vänner och trogna grannar!

Ja, peeps... Nu menar jag inte riktigt att falla pladdask, som en faceplant, att gå in i en glasdörr/vägg, snubbla eller bara drutta ihop. Nu snackar vi... hmm... mer emotionellt?
Det kan visserligen liknas lite vid att gå in i en vägg... BAM säger det bara, och där står man som ett fån. Och ibland blir det bara fånigt. Man blir lite som iQ-befriad, men ändå hämmad och inser att det är "se, men inte röra" som faktiskt brukar gälla. I alla fall bör man inte röra utan ett godkännande.

Like a thunder... lightning...

Jag är faktiskt lite mållös nu, när jag tänker efter. Lyrisk?

Perfektion

Kalla det överdrift, men ni måste allt erkänna att det hänt er också!  
Berätta gärna! Lägg jättegärna en kommentar, vill du hellre göra ett gästinlägg, så bara säg till!
En himla tur man har som bor så nära en stad med massor med goa människor.

Och gällande perfektionen... Ja, what about it? Jag har inte gjort bort mig, och jag har nog gjort ett ganska bra intryck. So close, yet so far away...

Signar ut, slut!