With the odds against you...

Kära vänner och trogna grannar!

Just nu.. känner jag mig helt tom. -mentalt, givetvis.
Fyra omtentor... FYRA jävla omtentor. Knappast mänskligt. Men har jag själv försatt mig i sketen, så får jag fan se till att ta mig ur den! Ibland undrar jag varför jag gick från skolbänk till skolbänk... Jag har hittills (med detta år räknat), gått cirkus gurkus 14 år i skolan... Helt sinnessjukt. Men å andra sidan, lycka till med att skaffa fast anställning och lycka till med att vidareutbilda sig sedan, om man inte gör det via sitt jobb, om den möjligheten ges. Omtentorna är dessutom i samma veva som jag har min "lediga vecka", eller rättare sagt; den vecka jag har tagit ledigt för att kunna åka iväg på lite semester. Naturligtvis skiter det sig alltid när jag ska hitta på nåt -.-´. Denna gång var Berlin inplanerat med Amanda under den veckan, som senare blev en weekend, som nu då får skjutas upp en månad eller så tills vi börjat plugga igen.

Kan man bli mer opepp på livet än såhär?
Okej, dum fråga, kräver ett dumt svar. Givetvis kan det alltid bli mer opeppt! Men det gör ju inte livet speciellt roligt eller motiverande.

Jag är väl medveten om att jag ensam står ansvarig för vad jag gjort/inte gjort, och att det bara är jag själv som kan åtgärda det. Tror dock inte jag orkar... inte nu i alla fall.


Surt att dagen förstörs, när den varit så bra i övrigt. Det var en helt okej dag på jobbet och allt flöt på där.
Och det är väl inte så att det räcker med att jag inte får någon semester... Nä, nu har Västtrafik ställt in tåget mellan Alingsås och Göteborg... Smidigt... otroligt smidigt... I´m at the limit, and is about to burst....

Bäst att jag går och gör mig iordning nu, så jag hinner med buss h-vetet in till götet dårå... Skulle behöva något lugnande för tillfället... En bulle kanske? Nej, tre påsar bullar.... eventuellt....

(PS. Hör ni på nyheterna om någon som fått psykbryt i göteborgsområdet... så vet ni vem det är....)

Signar ut, slut!