Sanna vänner...

Igårkväll låg jag och funderade... vad händer med alla dem man umgicks med som liten. okej, de kanske flyttade, växte, mognade och bara gled iväg.
Jag behövde för några dagar sen lite tankar från släkt och goda vänner om hur de uppfattar mig, för jag skulle göra en uppgift i fotografisk bild där man skulle ta några foton som beskriver vem man är och vad man har för intressen. Igår så fick jag ett av svaren från en av mina absoluta favorit-kusiner... det som stod var förvisso sant, men väldigt tråkigt...
Hon skrev att hon inte riktigt kunde svara på frågan eftersom hon inte riktigt känner mig längre.
Naturligtvis har jag förståelse för det, men det blir lite lätt deprimerande, att de som man älskar och bryr sig om inte längre vet vem man är, kanske inte känner igen en längre ?...
Jag trivs väldigt bra med min släkt och de vänner jag har, men har insett att jag spenderar alldeles för lite tid med dem. Det är de som gör mig glad och att man kan slappna av och vara sig själv.

Vänner i överflöd har jag aldrig haft, har inte det nu heller kanske, men det känns ibland ensamt och isolerat att vara mig, pendla ungefär sju mil till skolan varje dag, ha kompisar som bor i området runt skolan... det är som om alla mina vänner bara är relaterade till skolan, vilket inte stör mig på något som helst vis, men det är ändå lite tråkigt det med, då jag inte spenderar så mycke tid med dem mer än i skolan och kanske nån gång ibland på stan.

Mina vänner från grundskolan har försvunnit ut ur synfältet på något sätt... I högstadiet flöt jag nästan bara runt, kändes det som. Jag såg dem som kompisar och vänner, och visst någon, kanske två tre personer var de bästa vänner som jag har haft, men det var samma sak där, vänskapen var skolbaserad... Och de som jag umgicks lite mer med visade sig inte riktigt jämt vara mina vänner, jag var bara ett bihang som följde på för att ha någon att vara med.
Varför kan det inte vara som när man var liten på dagis? Då kunde man leka med vem som helst, närsomhelst. Det spelade ingen roll om man var kille eller tjej, tjock eller smal, den populäre och snygga eller den impopuläre och fula.

Men idealen för att få kompisar blev ganska så snabbt synliga sen redan i lågstadiet...
De som hade flest "vänner" (av killarna) var de som tjejerna svävade runt, de som hade (kanske) rika föräldrar och fick allt de pekade på, naturligtvis var de som spelade fotboll också..
Jag tillhörde inte riktigt någon av dessa kategorier... jag var tjock, ful, fick inte allt jag ville ha eller var en som var hjärntvättad med att gilla fotboll....

Ibland kan jag tänka, men vem är det som kommit längst i livet på det här planet? De populära som ganska ofta skolkade, som bara hade kanske två saker i huvet, och skolan och livet i sig, framtiden inte direkt var i fokus. (Nu talar jag nästan i gåtor, men jag tror att ni fattar...)...

Jag ser inte tillbaka till tiden då jag var liten som lycklig och bra, till skillnad från vissa stunder...
Jag såg upp till min farbror (gör det fortfarande), han hittade alltid på så roliga saker och var supersnäll, vi fikade mycket, en av favorit-sysslorna då ^^ ... Eller då min kusin som ibland satt barnvakt åt mig, en av de snällaste och absolut bästa personerna i världen. Jag nämner inga namn, kanske är dumt för ni är verkligen människor som jag älskar och tycker bäst om, men om ni kanske av någon händelse läser det här så hoppas jag att ni känner igen er...

Men det är inte bara de som jag värdesätter nu för tiden, jag är glad över de som är mina vänner, de som jag umgås med. De männsikor som också är helt fantastiska.
Jag ville starta om på nytt när jag valde gymnasium, och jag de som jag hamnade med, är bäst!!!
Mina gamla vänner försvann, och in klev personer som jag är glad att kalla mina kompisar, för de är verkligen det... sanna vänner!!!!

Nu har jag fått filosofera av mig lite, skriva av mig lite negativ energi och tråkiga tankar...
"Sanna vänner stannar kvar när de andra har gått, sanna vänner kan man alltid lita på...."
Och med dessa ord vill jag avsluta detta inlägg och säga att jag är otroligt tacksam för de vänner som jag har och omges av, ni är bäst!!!!

signar ut, slut!