Kära vänner och trogna grannar!
Sjukt länge sen jag skrev ett inlägg här, men jag har prioriterat lite annat än just bloggandet. Förut kändes det mer som ett måste, vilket resulterade i att jag varje natt, skrev ett inlägg. Visserligen är jag ju uppe halva natten jämnt nu för tiden också, men det hör inte riktigt hit :-P.
Men för att påbörja det jag tänkte skriva idag;
Alla har vi olika rädslor. Och hur små de än må vara, så är de fortfarande rädslor! Ibland handlar det om oss själva, eller att oron skall beröra även andra parter.
"You live and you learn" heter det ju, och det är sant. Man lär så länge man lever och man lär sig (förhoppningsvis) av sina misstag. Och även här så gör vissa fler misstag än andra.
Jag kan i alla fall säga att jag en gång slog näven i bordet och sa att jag ville lära av mina egna misstag minsann. Vissa misstag kan man vara utan helt klart... Men utan misstag, vad är det då som formar oss som individer? Vad är det som gör oss starkare, som gör att vi vågar stå emot, ta klivet, säga ifrån och bli det allra bästa vi kan bli? Jag vet inte, men jag känner att mina misstag och nederlag har format mig i en positiv riktning och gjort mig stark. Rent pskykiskt, för jag skulle ljuga om jag påstod att det gjort mig fysiskt stark...
Men visst... Jag är en mästare på drama. Enligt mina vänner i alla fall :-P. Och även i kommentarer här i bloggen har jag både blivit kallad "drama queen" och "drama duchess". Det är sant att jag ofta gör en höna av en liten fjäder, eller blir det kanske en tupp då om man drar ut det till extremer? Värt att ta en funderare på! Höhö
Igår kväll var ett sånt moment, då jag á la ren vana fick lite panik. Men efter några funderingar så kom jag fram till att det inte var att oroa sig över. Och så spelar det kanske roll att en kompis kom fram till samma slutsats :-).
I en annan vrå av min hjärna kan man finna små funderingar på det där med att leva samboliv... Jag känner att det inte finns några större tvivel på att jag skulle bli den perfekta hemma-maken. Jag menar; jag gillar att baka, laga mat, har inget emot att städa, är rätt så kramgo av mig, har bra hand med barn. Och så gör det ju kanske inget att jag ibland kan se jäkligt bra ut? Min goda vän Amanda fällde en gång en klockren kommentar kring detta samtalsämne;
"Viktor! Du skulle bli den perfekta hemmafrun!!!" Haha, men nu är jag ju ingen kvinna, så jag får väl bli en hemma-make någon gång i framtiden, haha!
Haha, det där låter lite som en annons på en dejtingsajt! Tragiskt! Så för att väga upp det hela, så finns det några kriteriet som kanske inte är lika roliga; jag är lite av en pedant ibland, envis som få, skulle antagligen främst vilja ha mina saker framme om vi flyttade ihop (till en början i alla fall, har svårt att slänga/sälja/let go av saker som jag fått eller köpt.... Dock är jag ingen hoarder(samlare)!).
Det får räcka med negativa saker tycker jag, för det är väl ändå de positiva sakerna man ska se till? Brister är till för att bearbeta och kompromissa med! ;-)
Så, med detta något udda inlägg, så säger jag God fortsättning och ha ett Gott nytt år allihopa!!! :D
Signar ut, slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar