Dagens i-landsproblem...

Kära vänner och trogna grannar!

Jag erkänner; igår kändes som en bra dag, om än något annorlunda.
Idag känner jag mig lite som... Ett vrak eller nåt. Kom precis hem från en helt onödig övning i management i butik. Solen skiner, det är hur kallt som helst. Frid och fröjd, eller inte. Jag sitter här hemma i en av mina fåtöljer och är bitter.

Bitter för att jag kunde åkt med en kompis till Stockholm eventuellt. Dit idag och hemfärd på söndag. Men jag jobbar både lördag och söndag. Och en enkelbiljett hem imorrn var inte billig.
Bitter för att skolan går upp och ner hela tiden. Vissa dagar går det hur bra som helst, ibland inte alls...

Jag vill bara hoppa på ett tåg och åka! Till Kristinehamn eller nåt... Bara strosa runt. Andas, njuta av kylan och solen. Njuta av det faktum att livet är formbart, det ligger framför ens fötter och man får göra i princip vad man vill med det. Saken är den att man inte alltid har rätt sorts verktyg eller hjälpmedel.
Ha friheten att bara sätta mig på ett cafè med en god kaffe i handen och blicka ut... Filisofera, över allt och ingenting. Eller sitta där med en god vän och bara snacka massa sket.

Jag saknar livet från när man var liten. Man var så... Frisläppt, befriad, spontan (mer då än nu), och framförallt behövde man allt som oftast inte bry sig om speciellt mycket. Då var det gå upp, få frukost, gå till skolan, lära sig nåt, leka på rasterna, hem, eventuella läxor, leka leka och leka, hem och äta och decka, och sen ungefär samma procedur om och om igen. "Hakkuna matata", inga bekymmer.

Nu sitter jag i en fåtölj, i ett hörn i mitt vardagsrum med musik ganska högt ljudande från mina högtalare. Och funderar, på alldeles för många saker.

Livet är invecklat. Ibland för invecklat för min bitvis sparsmakade tankegång kring "problem".

Lyssna gärna på "It's too late" av Jill Johnson, en bra låt for now.

Signar ut, slut!