My heart is freakin out when i held ya...

Kära vänner och trogna grannar!

Här sitter jag i min lilla hörna i vardagsrummet och dricker kaffe!
Idag är den sån där, lite smått förvirrande dag, en sån dag jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är jag tänker på och varför jag inte kan ta tag i saker och ting.

Först och främst sitter jag väl och filosoferar över framtiden. Den känns så oviss på något vis, vilket jag ogillar starkt, för jag vill gärna ha koll på ALLT! Försöker komma på hur det var man går tillväga för att söka jobb, vad fasen man skriver i sitt CV nu igen, och allt det där? Hittills har jag haft ett himla flyt med jobb, och jag har bara varit på en enda riktig arbetsintervju, till ett jobb på Telia i Stockholm, som jag inte fick. Men om arbetsintevjuer flyter på och känns så bra som den gjorde, ja då har jag inte någonting alls att oroa mig för!
Men vi vet ju alla att livet inte är en dans på rosor eller förutsägbart. Man har visserligen möjlighet att påverka det i viss mån, genom val som utbildning och så vidare, men det är bara så lite, för it all comes down till andras känslor, beslut och tankar.

Ute skiner solen, så underbart! Satt ute en liten sväng och drack mitt kaffe och tänkte tillbaka till London! Dit vill jag tillbaka, ganska så snart! Under en period var jag sugen på att flytta dit, men nu vet jag inte längre. Jag har slagit mig till ro här och stortrivs. Jag har en fantastiskt fin lägenhet, bra grannar, nära till det mesta... Varför byta ut det som känns bra, varför bryta ett vinnande koncept?

Shit pommes, nu börjar koffeinet sätta in känner jag! WHOOOA! Länge sen jag drack såhär starkt kaffe! =P Hahhaha!

Men för att referera mina tankar lite till dagens rubrik, som kommer från låten "When I held ya" med Moa Lignell;
Kom att tänka på min kusin och hennes lilla söta dotter när den låten dök upp på spotify. Saknar dem faktiskt! En av oerhört få nackdelar med att bo här på västkusten; det är så långt till släkten! Bara möjligheten till att svänga förbi på lite kaffe och nån kram... Tusan också... Får gå över till mina grannar när de kommer hem sen istället!




Livet är komplicerat, det är bara till att inse! Man har sina ups and downs, och de kan komma och gå precis när som helst!
Att ha någon att krama om lite now and then, skulle inte vara helt fel. Hmm, tror det kallas vårkänslor? Rätta mig om jag har fel, men nu är det den tiden på året då alla blir lite smått crazy och vill ha någon att mysa med. So do I! Meeeeeen, min tid kommer den också! ^^

Nu är det färdigbabblat om allt och inget för tillfället! Ha en go dag! =D

Signar ut, slut!