Kära vänner och trogna grannar....
Ännu ett år har gått och ca 5 år sedan mitt senaste inlägg.
Jag hade aldrig klarat livet som influencer tror jag, men ser detta som en modern dagbok över mitt liv, lite som en memoar av mitt liv.
Vad har hänt sedan sist?
En hel del visar det sig, nya jobb, nya bilar, sprucket förhållande och dalande intresse för dejtande och träffa människor.
Jobbmässigt? - Advokatbyrå och sen tillbaka till Volvo Group, där jag stortivs och tror mig kunna jobba till pension, på ett sätt eller annat.
Bilmässigt? - Efter senaste leasingen av Ford Focus Active Kombi (bensin) och Kia Xceed Phev leasar jag nu en Ford Mustang Mach-E (who would have thought!).
Förhållande? - Efter ett stadigt förhållande på ca 1,5 år, så valde jag att göra slut, för det tar på krafterna att inte vara på samma nivå och ha förståelse för varandra. Och varför ta varandras tid i ett förhållande, när man kan vara lycklig (nåja) singel eller ge vad man har emotionellt till någon annan? Det jag tar med mig från det, är ett trasigt knä, fina minnen och vetskapen av att vakna och vara älskad av någon annan.
Nu är jag singel igen och trivs bra med det - en särbo hade varit trevligt från och till, men vi får se när det blir.
Har inget direkt mål med dagens inlägg, men tror ändå det är bra att skriva av sig emellanåt. Har försökt att skriva ner i en fysisk bok, mest för att hålla skrivandet utan digitala verktyg igång. Dels för fortsätta ha en någorlunda OK handstil, men också komma ihåg att skriva ord och meningar korrekt utan dator, surfplatta eller telefon som korrigerar det man skriver,
Har fortfarande inte tagit tag i att skaffa en psykolog, men tror fortfarande det vore en bra idé. Finns nog mycket att packa upp och bearbeta, men tror jag är mest orolig för arbetet och den eventuellt mentalt tunga processen som blir av det. En dag, I promise...
Kom över ett gammalt inlägg från 2011, därav att jag plockade upp bloggen och kände för att göra ett inlägg om ingenting. Enklast för mig att veta var i livet jag var och årtal, är att tänka tillbaka till var jag bodde - året 2011 var jag bosatt i Alingås och där jag tror jag var påväg in i mitt första riktiga förhållande, tror det var ett halvår till ett år ungefär som vi var ihop - kan undra ibland vad som hänt med de man dejtat och varit ihop med under åren. Får kolla efter en regning dag eller så.
När jag nu sitter och ransakar mig själv, såhär en semester-torsdag kl. 23, så inser jag att jag oftast blir lite lätt sentimental och nedstämd när jag sitter själv och blickar tillbaka. Då kan jag känna mig ensam. Man ska inte jämföra med andra, men inser att jag är lyckligt lottad med ett bra jobb, tak över huvudet (som är stort för en ensam person i visst perspektiv), med bil och 30 dagars betald semester per år. Men på ett sätt gör Sverige att man kan känna sig mer ensam tror jag, då vi lär oss att vi ska vara självständiga, skaffa egen bostad och vara mån om sin integritet. Men livet handlar inte i slutändan om materiella ting och vem som har mest och dyrast prytlar när man dör som vinner.
Jag tänker emellanåt att jag borde ta tag i "vita arkivet" och skriva ner mina tankar inför min egen begravning och mina efterlevande, när den dagen väl kommer - det blir så mycket enklare för de kvarvarande då. Jag tar tag i det med en gång, så behöver jag inte tänka mer på det.
Over and out.
