Livet ÄR en berg- och dalbana...

Idag känner jag mig mycket bättre till mods än igår och inser verkligen att mitt liv ser ut som en berg- och dalbana. Ena dagen, eller till och med ena stunden mår jag bra och allt går som man vill och helt plötsligt går allt åt skogen :s, och visst är det så och det får man lära sig att leva med, men kanske inte i lika stor utsträckning... och igår var en sån dag när jag var nere i botten av dalbanan och ville inte åka mer (haha, detta blir en ganska bra metafor :p). Och idag känner jag mig på toppen av berget och känner mig pirrig och glad, förväntansfull på vad som ska hända härnäst.

Dagen startade kanske inte på det bästa sättet, men det blev bättre och bättre, med vissa inslag av svackor. Jag började jobbet vid klockan åtta, (vi behöver inte gå igenom detaljer på hurvida jag klev upp i rätt tid och så xD...), startade igång kassan och ordnade lite och så... Sedan var det dags för frukost och tillsist påbörjades arbetet.

Skvaller, skvaller och åter skvaller... känns skönt att man har ett roligt och socialt arbete :D.
Att sitta i kassan en hel dag gör att man träffar många människor, både folk man känner och andra trevliga, och mindre trevliga. En kollega hade (drömt ?!?) om att hon var med om ett rån i affären... ganska läskigt. Jag började fundera på hur jag skulle reagera, och kommit unifund med att jag antingen skulle vara rädd eller också ko-lugn. Jag hoppas att jag slipper uppleva det, jag vill egentligen inte veta svaret.

Men nog om det, sen var det fika och åter till jobbet. Jag dricker i vanliga fall aldrig kaffe, men jag gör ett undantag på jobbet, där kan jag behöva det. Det blev två muggar kaffe; en på morgonen till frukosten och en till fikat. Det blev en lite lätt förvirring vid lunch när jag skulle hem... Jag visste inte om vi hade någon mat hemma eller så, så jag köpte med mig lite hem.
Det visade sig att det inte behövdes, det fanns varma mackor precis färdiglagade. Men kom på det att jag faktiskt kan ha färdigrätten till praktiken nån dag.

När lunchen var över åkte jag tillbaka till jobbet för att jobba ytterligare två timmar...
Det gick ganska fort faktiskt :). Just det ja, om jag nu ska göra som många andra bloggare (oftast blondinus stockholmus Bellus, eller något liknande...) så ska jag säga att jag köpte två saker till.
Jag köpte två DVD-filmer; klassikern Grease och skräckisen 1408. Grease tror jag väl nästan aen majoritet av folket har sett och även jag inräknad. 1408 däremot har jag bara läst boken av stephen king, tror jag :p, så det ska bli spännande på att se hur besviken man blir av filmen :p...

Efter det kom jag hem, gjorde inget vettigt, men märkte det att jag hade ont i foten då jag vid lunch hade slagit i den i en dörrkarm. det visade sig att det blödde från en tå ^^, väldigt fräscht, så vi släpper det ämnet...

Senare åkte jag upp till min underbara, gamla lilla mormor, som inte mår så bra, efter strålbehandling och annat elände. Jag önskar hon slapp att ha ont, men vad kan jag göra åt saken? Jo, bland annat försöka be och hoppas att det faktiskt finns någon som hör min bön och gråta för hennes skull.

"f I smile and don't, believe.
Soon I know I'll wake, from this dream.
Don't try to fix me I'm not broken.
Hello, I'm the lie living for you.
So you can can hide.

Suddenly I know I'm not sleeping.
Hello I'm still here.
All that's left of yesterday."

För att låna några vackra rader ur Evansecense låt "Hello"...
Jag har märkt att jag finner tröst i musik, jag älskar att sjunga och spela musik, det är ärligt som terapi eller nåt. Jag finner tröst och harmoni i musiken!

Efter besöket hos mormor åkte jag hem och åt, tittade lite på tv och umgicks lite med familjen...

Nu ska jag se om jag kan vara vettig nog att somna, för det är både farsdag och jobb imorrn som gäller...

God natt!!!