Jag känner mig inte oansvarig. Inte alls faktiskt! För jag lever mitt eget liv, ett annorlunda liv som 18-åring. Låst till ett liv med många regler, ett samvete och även (ibland) ganska mycket ångest. Jag vill vara fri, med omsorg i lagom dos...
Det är lördag och vissa lördagar innefattar jobb. Mitt fantastiskt härliga jobb på Telia :D. Jag känner mig som en annan människa när jag kommer till jobbet, kliver i en roll, tar på mig en mask. Där dömmer ingen mig utifrån vilken personlighet jag har (känns det som), och om någon klagar, så är det inte på mig som person. Jag kliver in i en roll som jag trivs i och befinner mig bland snälla människor, varma och omtänksamma kollegor. Där är jag fri, punkt.
Det har gått bra på jobbet idag, ganska så lagom med kunder, en kusin som tittade in och jag sålde faktiskt en del också :).
Och på min lilla rast kollade jag facebook och kollade meddelande. Självaste miss Alexandra A ville ta en fika! :) men tyvärr så kunde inte jag eftersom jag skulle skjutsa hem bror och dessutom äta lite själv. Men vi tar det en annan gång! :)
Kul att människor hör av sig och vill umgås, med mig! :P trevligt, inte varje dag det händer :). Sånt gör mig glad, eller att någon hör av sig bara, det är de små sakerna som kan göra ens dag.
Väl hemma så blev det mat, som jag vräkte i mig! Och min farbror och hans sambo var hemma hos oss. Ytterligare människor som gör mig glad och får mig att må bra :).
När de hade åkt så blev det lite dator, skriva ut noter och klinka på pianot. Och därefter bege sig in till stan och Erika för en lite mysig afton med gott sällskap och spel :P.
Jag var inte speciellt pepp innan, men blev det mer och mer ju mer tiden gick. Vi drog oss även in en sväng mot stan och abbes för att socialisera sig lite. Jag drack inget, utan var där som sällskap (samt vara ett låtsas-ragg/hämnd). Det var en trevlig kväll, tack :).
Men för att börja knyta ihop säcken.
Har inte jag blivit tillräckligt bra uppfostrad?
Svar: jo. Jag sätter gränser, vet var jag står och vad jag vill med livet.
Kan jag inte ta ansvar?
Svar: jo. Har jag inte skött mina tolv år i skolan kanske? Har jag inte fått goda meriter från mina jobb, från människor jag mött?
Ursäkta mig om ni tror jag blivit helt iQ-befriad... Jag sätter gränser, har ett samvete, förstår utgången av mina handlingar och kan ha kul och trevligt utan att dricka!
Jag är jag, take it or leave it! Detta är riktat till två individer i min närhet som inte läser detta. Vi har haft våra duster och de litar inte längre lika mycket på mig. Vari ligger problemet?! Sak samma, snart är det student och jag är påväg att söka nya jobb och/eller kommer in på en utbildning som inte befinner sig inom en radie på 8 mil, så att jag helst måste flytta... Långt härifrån till en stor stad.
Dags att sova, gospel imorgon bitti. Sweet dreams; live, laugh, love! (tar din slutfras Sandra J om det är okej?)
Signar ut, slut!
5 kommentarer:
Du är en fantastik människa!
Du vet hur man tar ansvar!
Ser framemot fika,snart!
Kram på dig
Tack så mycket! =)
Och jag måste säga tack så jättemycket för dagens sms, det lättade upp den annars så gråa dagen!
Ja, fika måste vi göra inom en väldigt snar framtid!
Kram kram!
Vet precis hur du känner det. Att gå i trean, inte orka känna att folk vill kontrollera hur man tänker leva sitt liv, veta att man har fått med sig en bra grund men nu vilja stå på egna ben och själv välja vad man vill göra när och med vem är helt normalt. Inte desto mindre är det ju jobbiga känslor. Lita på att du är perfekt som du är och att du kommer hitta din väg i livet. Du kommer vara älskad oavsett vilka steg du tar och du har massor av spännande dagar framför dig!!! Önskar dig positiva känslor under frigörelseprocessen. KRAM
Vet precis hur du känner det. Att snart ta studenten, veta att man har fått en bra start i livet, känna att man fösökt göra sitt bästa hittills, känna press från sig själv och folk omkring en, vilja leva utan andras förväntningar och åsikter om vad man ska göra när och hur och med vem, känna för förändring men inte veta vad som väntar osv... Helt normala känslor, men ändå jobbiga. Mitt tips är bara att du ska lita på att du är perfekt som du är, du har massor av spännande dagar framför dig, du kommer alltid vara älskad oavsett vilka val du gör och försök att se det fantastiska i att ditt liv har oändligt många fler möjligheter än medelvärldsmedborgarens. Önskar dig kraft och glädje i dina sista steg mot friheten och ansvaret :)
Tackar Anna =)
Kram
Skicka en kommentar