Hej, jag är en grå plump.....

Kära vänner och trogna granna!

"Hej! Jag är en grå plump som lever ett grått tråkigt liv, i ett grått tråkigt land, i en tråkig och otroligt grå värld. Vi är ALLA stora och små plumpar!"

Jag tror jag är påväg down, down down... Andra dagen i rad som jag inte alls är pepp.
Jag somnade sent igår igen, men det beror endast på att jag inte kunde sluta läsa. Så jag läste ut en bok och släkte klockan 3. Jag hade varit lite småsmart och ställde larm på klockradion och mobilen.. Men ni vet hur det brukar gå med den historian, aight?! Så jag hade snoozat, stängt av ett alarm och inte hört ett tredje. Så det slutade med att jag vaknade kl 12. Och exakt VAR hade denna dag tagit vägen? Jag som hade tänkt vara lite duktig och kolla några föreläsningar och laga mat innan jag begav mig iväg till jobbet... Men icke! Jag fick laga lite nudlar och trycka i mig dem fort som tusan och bege mig iväg  till jobbet.

Jag hade dessutom bestämt mig för att köpa en av våra REA-mobiler; Nokia N97 Mini... Men GIVETVIS så var de slutsålda, på ett ungefär. Det här är inte alls min vecka känner jag. Jobbet för övrigt gick väl bra tycker jag. Finns inte så mycket mer att säga om saken, jag jobbade, jobbade, slutade och gick hem. Pratade med Stephanie på vägen hem, alltid trevligt med ett samtal =).
Väl hemma så påbörjade jag matlagningen. Jag använde olivolja, för typ andra gången under min livstid här i alingsås... En liten smak av sommar fick det blir. Jag blandade potatis, purjolök med olivolja och lite kryddor, sen in i ugnen. Blandade lök, blandfärs och kryddor och gjorde som biffar och lite sås. Jag kan var lite kreativ ibland i alla fall =P Haha. Det smakade dock inte speciellt mycket och potatisen kunde varit inne i ugnen längre, men orkade inte vänta på att det skulle bli klart.
Det är väl i princip det jag har gjort. Började ju titta lite på föreläsningarna nu efter maten och så.... Jag ligger efter, denna termin också! Aaahhh, sjukt irriterande, men har ju ingen annan än mig själv att skylla..Vilket i sig känns lite trist...

Imorgon är det övning i ekonomistyrning (som jag inte tittat på alla föreläsningar om...). jag känner mig verkligen såååååå pepp på att hålla på ytterligare med streamade föreläsningar, budgeteringar, uträkningar och siffror!  NOOOOOOT! Värsta tortyren! Det är ju därför det finns folk som faktiskt jobbar med det och eventuellt tycker att siffror är kul? Vad tusan ska jag behöva lära mig det här för, egentligen? Jo, jag vet svaret, för som butikschef så måste man ha koll på alla delar, även ekonomin i företaget.
Jag har helt fel inställning just nu, men det beror ju på att klockan börjar bli mycket och här sitter jag och gnäller som galne gunnar 86 år?!

Jag vill verkligen ta tag i mitt liv, självdisciplinen och hela fadderullan... Men känner inte peppet någonstans. Känner mer att någon sorts 40-årskris närmar sig med stormsteg? Haha, 19 år och redan åldersnoja?! Eller vad säger du Amanda?
Känner mig aningen tragisk som känner så, när man har "hela livet framför sina fötter". Men hey, what the jordgubbe liksom? Det man gör är att plugga, sova, äta, (det som händer där emellan), har ljusglimtar i tillvaron (som man i vissa fall senare ångrar...), jobbar, jobbar och jobbar, för att slutligen, eventuellt om man kommer så långt, gå i pension och försöka slappna av och göra alla de saker som man missade som ung, vilket jag antar kommer bli en lång lista.

I livet kämpar vi och strävar ständigt efter nya mål, men just nu känns det som om man springer och springer, men avståndet ökar snarare än blir mindre. Lustigt.... Men sant! Tänk efter själv? Eller, nej förresten, DU som läser tänker nog i mer vettigare och bättre banor än vad jag gör just nu! Så, GO FOR IT! Life´s waiting for you!

Jag kan dessutom meddela att jag har kommit till ett beslut angående hunden;
Jag vill jättegärna ta hand om henne, men tror inte jag kommer ha tiden att göra det, om jag ska vara helt ärlig mot mig själv. Tyvärr! =( Jag får börja med att skaffa mig en sambo på fritiden? Dvs. om helgerna, som lördag eftermiddag och hela söndagen. Especially på söndagar, då jag inte längre har någon kör att längta till om dagarna =(.

Aaaaw! Snälla gör något?! Dagarna går så ohyggligt långsamt?! Jag tror jag bör börja på gym igen, för min rygg, mina höfter och min övriga kropp är helt slutkörd och kvider... Som jag sagt tidigare; leder som en pensionär.


Nej, fy tusan vad deprimerande, nu när jag ser vad jag själv har skrivit. Men orkar ärligt talat inte radera, bättre att bara skriva på.
Jag borde titta vidare på en eller två föreläsningar till, för att komma ifatt. Men tror jag ska satsa på att gå och lägga mig istället. (Yeah, right... Like if THAT would happen?!) De säger att det tar ca två dagar för att skapa en vana. Dags att börja kanske?

Say a little prayer for me, would you?

Signar ut, slut!