Om den "något" bittra sanningen...

Kära vänner och trogna grannar!

En god vän till mig citerade en gång;
"Life' s a bitch, If You are..."
Så j*********a sant!
Något kluven as usual, men mest stolt över att jag ändå idag var lite av en bitch. Haha!

Jag? Arg? Lilla vän, jag var bara lite uppriven/bitter... Du vill inte veta hur jag är som arg.
Har visat lite jävlar anamma and made myself proud!
Vanligtvis avskyr jag att vara så bitter (händer oerhört sällan bör tilläggas), men idag var det ändå något upplyftande. Tror dessutom att detta var första gången jag sa till någon;
"Håll käften och lyssna på vad jag säger!"
Högröd i ansiktet, skakande händer och på g till ryckningar i mungipan, så har jag nog fått någon att minnas mitt bittra jag.

Jag vill ändå ta och citera en sång, för att beskriva en del av mitt kaos...

"What have I done, I wish I could run,  away from this ship going under. Just trying to help, hurt everyone else, now I feel the weight of the world is on my shoulders.

What can you do when your good isn't good enough, and all that you touch tumbles down.
When my best intensions keep making a mess of things, I just wanna fix it somehow. But how many times will it take, oh how many times will it take to get it right..."

Samtidigt passar låten "Hell to the no", från glee in oerhört bra...

Just nu är jag helt tom i huvudet... Jag har sagt allt jag har att säga, är trött, inte så hungrig längre... Nu ska jag sova som, well... En stock kanske helt enkelt?

Stand up, speak up...

Signar ut, slut!