Om att orka ge en viss procentsats...

Kära vänner och trogna grannar!

Jag är förvirrad. Åter igen lost in translation. Det är mycket men ändå ingenting på en och samma gång. Jag tror jag börjar tappa greppet, om både fantasi och verklighet. Eller nej, bara om verkligheten.
Jag har tappat motivationen till plugget lite på vägen, känner att jag inte riktigt ger 100%, snarare... 60% eller så. Vilket i min egen värld inte är okej någonstans. Antingen ger man allt, eller allt och lite till. Nu för tiden vet jag å andra sidan bättre än det senare förslaget med att gå all in till 120%, det slutar bara illa. Har tidigare resulterat i en vägg bland annat.

Varför denna förvirring som sjuder i huvudet på mig, likt soppan jag gjorde tidigare idag gjorde?
Frankly, my dear... I haven´t got a freaking clue.
Människor är komplexa. Skolan är komplex. Livet är komplext-deluxe. Hur orkar man med allt egentligen? Vad är drivkraften och vad är egentligen den verkliga motivationen som bidrar till det? Jag brukar hitta ljusglimtar i tillvaron som ger mig någon sorts "aha"-upplevelse om varför. Men just nu; nada. Visst; jag kommer nog få ett bra jobb när jag klar med utbildningen. Visst; Jag har goa vänner och en fantastisk familj. Visst; Jag lever ett gott liv. Visst; ......  Ja, visst vad?

Jag är inte deprimerad. Och egentligen inte speciellt stressad. Kan det vara åldersnojjan som smyger sig på igen, såhär ett år efter förra gången? Tragiskt i så fall... Men då har jag i så fall även klarat av 25/30-årskrisen också! För 20-årskrisen gick jag igenom förra året redan.

Tiden går fort. Tiden går sakta. Och någonstans mitt upp i allt går jag i mitt eget tempo. Eller snarare så känns det som om jag står stilla. Det mesta känns ganska monotont och självgående för tillfället, jag känns monoton.
I skolan är det nu Externredovisning i teori och praktik och Konsumentbeteende som gäller. Jag hänger inte riktigt med. En gruppuppgift klar och redovisad i Konsumentbeteende och nästa uppgift i Externo ska vara klar på fredag och jag fattar INGENTING om skattedeklarationen eller momsdeklarationen heller för den delen. Jag hyr snart fasen in en jäkla revisor! Plus att två nya uppgifter skall påbörjas, eller var det tre? Och om två veckor ca så är det Tenta-dags. Känner jag mig redo? Inte ett dyft.
"Bara till att ta tag i det då" tänker vissa, således även jag ibland. Men så enkelt är det inte alla gånger. Jag spelar hellre synt och sjunger, kollar tv/film eller städar hellre lägenheten än att ta tag i plugget för tillfället, också allt detta tragiskt. Nu är jag trött på att plugga och leva sådär monotont. "Gör något" är den andra kommentaren som oftast brukar fällas. Men när var och hur?! Resan till London ser ut att få vänta tills November/December (men tragiskt nog troligen närmare efter utbildningen eller nåt...).

Men får försöka blicka framåt. Jag ser fram emot torsdagen, för då blir det Götet och klippa sig hos Evelina. Och framförallt fredag efter klockan 15!!! Då kommer ett gäng från klassen hem till mig på kvällen och hänger lite gött, och sen kanske det blir en tripp till Götet? Sen kommer även familjen upp nån gång under fredagkvällen, vilket jag ser fram emot! För då blir det en liten lördagstripp någonstans har jag bestämt, en såndär mysig spontantripp/söndagstur som vi brukar/brukade göra, bara köra runt lite i bilen till något mysigt ställe och fika. Lights in Alingsås på kvällen kanske och sen fira mig på söndagen. Jag längtar!

Ska försöka få tummen ur.... ögat dock och bege mig till gymmet och få fart på fläsket! Har inte varit där på evigheter och jag tror ärligt att jag kan må bra av en runda dit! Skulle nog behöva en PT som får fart på mig, eller någon att träna med, så jag slipper mina dåliga leder...

Signar ut, slut!