Om att vara slut som student...

Kära vänner och trogna grannar!

Well well... Då var torsdagen nästan helt över.
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Lite frustration, sol ute sol inne, sol i själ och sol i sinne...
Idag är dan före dan... Dagen före omtentan.  Jag är inte pepp, jag är inte redo. Men å andra sidan har jag endast mig själv att skylla. Så, vore oerhört dumt att klaga, men jag gnäller lite i alla fall bara för att jag kan!

Jag ÄR trött på att plugga. Jag ÄR trött på motgångarna med studierna. Och jag ÄR framförallt trött på mig själv att jag inte kan ge de där extra procenten för att eventuellt verkligen klara det! På ett vis önskar jag och hoppas jag att den där självdisciplinen från första året på från gymnasiet kan komma tillbaka. Tiden då jag hade koll på ALLT och gav 120% för att få så bra betyg som möjligt. Men visst, det hade ju sin baksida och tog ut sin rätt i mitten på tvåan...
Jag behöver rutiner, jag behöver fasta punkter, tider och saker att göra! Visst, det går att skapa egna sådana... Men vet i tusan hur jag ska orka ta tag i det för tillfället. Det kommer, det är jag säker på! Det tråkiga är väl att något konstigt/sjukt/illa måste hända innan det sker...

Men idag har jag pluggat i alla fall! Jag höll förvisso på att nästan somna, när jag satt på biblioteket och läste igenom mina anteckningar... Därför bestämde jag mig för att gå till ett café, där det givetvis finns kaffe och mer folk i rörelse!

Kycklingsallad

Woopie och kaffe

Jag begav mig därför till Nygrens Café. Ett väldigt mysigt café med lite gammaldags stuk som ligger en gata bakom "huvudshoppinggatan" i Alingsås. Jag rekommenderar det varmt! Lite mer plugg, läsning och så givetvis; kaffe på maten! 

Givetvis så kunde jag ha pluggat så mycket mer. Läst mer, pluggat mer, skrivit mer... Jag borde/skulle kunna plugga istället för att skriva här. "Ja men göööööör det då!" tänker någon då. (Tänkte skriva något dumt som motkommentar, men ändrade mig..... )

Jag är nog slut som student...

Efter plugget, maten och fikat, så tog jag mig hem och fick ett samtal från grannen. It-support och fika blev det! =P. Efter det blev det Quiz på Mangiamo med Hanna och Pollan... Det här var nog banne mig den sämsta omgången hittills.

Hur man än vrider och vänder på det, så har man rumpan där bak!

Jag vill försöka vara optimistisk, trots det negativa som jag tagit upp här. Och som sagt, I´ve got no one else to blame, but... Me!

Amanda och Alex kommer imorgon, Kalas på lördag, Påsk i Värmland, Sjunga på Bröllop i Maj, Öland i sommar och så troligen någon mer resa till London i år! Jag försöker se till ljuspunkterna och blicka framåt. Det tar på krafterna att vara tjurig och bitter... Men jag fick mig en liten tankeställare när jag läste ett inlägg på Rebeccas blogg (<- länk i texten). Och hon har banne mig så rätt! Man måste inte alltid vara den som är stark, den som är psykologen, den som stöttar, den som alltid... Ja, är och gör det mesta. 

Hennes blogg är helt klart läsvärd, och hon är sjukt skillad tecknare också!

Men, men... Dags att gå och lägga sig minsann! Smoothien är färdigblandad, Pepsin står på kylning och godispåsen ligger redo på köksbänken... Jag känner mig INTE redo. Jag känner oro och ångest. Oh, dear Lord; Have mercy on my soul, Amen!

Vill bara dela med mig av en låt också innan jag avslutar;

Skrillex feat. Sirah - Bangarang

Den låten som går mest på repeat hemma hos mig. Konstigt nog har jag börjat gilla den här typen av musik. Höjer volymen, höjer basen, slappnar av och försöker somna...

Signar ut, slut!