Jag har mig själv, att dela med mig själv...

Kära vänner och trogna grannar!


Just nu skriver jag i, vad man skulle kunna kalla, ren frustration. Vad frustrationen innebär eller kommer ifrån, vet jag inte riktigt, men man har ju bara sådana dagar ibland. En blandning av känslan av att vilja köpa saker, men inte riktigt ha råd, eller heller kanske inte är i något (akut) behov av det, samt social undetstimulans? För let´s face it... Jag blir nog ganska bitter när jag inte umgås med folk. Eller sover för lite. Eller äter för lite.

Inte har rutin på livet helt enkelt?



Nog gnällt om det!
Min lillebror sov över här natten mellan fredag och lördag, så vi har käkat kinamat, kollat tv, åkt till Kalmar och kollat runt en del. Och för en gångs skull så har jag inte köpt massor med onödiga saker eller kläder (varav det senare, jag har mycket av). Blev två stekpannor, en gryta, nån diskborste och så på Ikea.
Hade jag köpt det jag känt för, så hade det nog både blivit Evanescence alla cd-skivor, ett x-box, några klädesplagg och en större säng. Tack och lov för ett samvete och vett att tänka efter. Att jag hade en för liten bil för att köpa ny säng, är också en orsak...

Lilla bilen

Det är en liten plåtlåda... Men. Den kan vara rolig att köra (och man ser ut som en idiot i den). Samt att den tar en från punkt A till B. Den är heller inte min, men det är en annan femma. Jag får låna den när behov uppstår.







Jag hittade en bild på Instagram för ett tag sen, som jag bara kände ett urge att printscreena. Det känns egentligen alldeles för... Hmm, egoistisk eller som att vara för "självgod" att använda. Men jag tror att så kan ha varit fallet för mig många gånger när det gäller det. Det händer då och då att jag blir irriterad på mig själv.

Man skall ALDRIG ställa krav på andra, som man själv inte kan leva upp till!

Men för att komma till det jag egentligen tänkte, när jag lade upp denna bild nu var;
Jag har insett att jag kan vara ganska nöjd med mig själv. Vissa kallar det egoistiskt, andra att vara självgod, andra att man har bekräftelsebehov. Jag, jag nöjer mig med att jag är glad, över att vara nöjd (om än inte helt) med hur jag ser ut. Jag gillar mig själv. Punkt. Därav har jag i princip alltid en bild på mig själv i mina inlägg här på bloggen. Det är oftast därför jag har självporträtt på Instagram också. Men jag ser inget som helst fel i det. Jag har mig själv, att dela mig själv.

Signar ut, slut!