När samvetet snäpper in...

Kära vänner och trogna grannar!

I feel bad, really freaking bad!
Okej, kombinationen samvete och julmusik går inte ihop sig med mig idag, speciellt inte under rådande konversationer. Blää!
Jag gör felprioriteringar. Hela tiden! Felsteg och misstag, over and over again! Och finns det någon som kan förlåta mig? Neheduminsann! Jag har mig själv, och endast mig själv att skylla. Och bara folk att försöka förlåta och försöka gottgöra. Men jag kommer inte på hur?!
Hur tusan ska jag kunna göra rätt? Att inte ha träffats på ett halvår gör inte saken bättre. Att jag nästan alltid har babblat på om hur jag spenderar och gör bort mig, trots att jag vet med mig själv att det inte är kul att lyssna på eller ens okej att jag diskuterar....

Det finns massor med saker som jag skulle vilja få ogjorda! Men tyvärr går det inte. På sätt och vis tror jag att saker vi gör, påverkar oss hur vi är som personer. Och hur är jag då? Ja, det kan man tusan undra! Jag är annorlunda. Stat! Is it a good or a bad thing? I can´t telll... Det har sina för och nackdelar. För det mesta brukar man ju säga att det negativa väger tyngre än det positiva. Och just nu, just idag känns det som att det stämmer riktigt jäkla bra in.

I know some of my flaws, men skulle gärna vilja veta mer. Vad är det för fel jag gör, vad säger jag för dumt? Jag vill bara göra rätt för mig, så berätta gärna för mig, jag vill ända på de saker jag gör fel. Jag vill bli omtyckt, men känns inte som att jag räcker till alltid. Och, jag vet att man bör bli accepterad för den man är och för en del av de handlingar man gör. Men jag vill bara vara omtyckt, vara så bra, snäll och omtyckt som man kan bli.
Det är en utopi. Jag vet. Ibland måste man få drömma, gråta, vakna och inse att drömmen inte stämmer överrens med verkligheten. Jag drömde en mardröm inatt, och vaknade väl på sätt och vis innan det riktigt hemska hände. Bad carma? Hmm, kan bero på någonting sådant.

På tal om allt och ingenting och mitt köpberoende så har jag skapat ett nytt konto där jag sätter in mina pengar, men inte kan ta ut dem. Jag ska leva på existensminimum.... I´m gonna live the way i learn, eller något sådant. Saker får konsekvenser, och nu får det bli på detta sätt! Jag ska inte svika, varken min vän eller mig själv. Jag förstår om Du är frustrerad över min idioti.

Jag är väl på sätt och vis van över att "vänner" (som jag åtminstone jag trodde var vänner) överger, men ber till gudarna innerligt att Du inte är en av dem som säger upp bekantskapen, för det skulle ha ihjäl mig. För du har räddat mig, hjälpt mig genom tuffa tider. Du är Min vän i alla fall och jag vill ha kvar dig i mitt liv


Jag är en klumpig individ med ett samvete som kommer i andra eller tredje hand... Det måste bli ändring på det!

Nej, nu måste jag stänga av julmusiken för att inte sjunka ner helt i förtvivlans avgrund... Eller, det kanske inte gör någonting förresten. Det finns ju ingen i närheten av mig som ser vad som sker för tillfället. Ensamhet. Min vän som trogen följt mig fram och tillbaka genom åren. Embrace me once again....


Signar ut, slut!