For a friend....

Kära vänner och trogna grannar!

Nu börjar min lilla "mini-serie" här på bloggen, eftersom jag alltid får mig en tankeställare efter Glee på tv11. 

Först ut i denna lilla serie i x-antal delar är en fantastisk kvinna (ja, nu är hon allt en kvinna! ;-) ), som jag har haft den fantastiska turen att få lära känna!
Utan henne hade jag antagligen inte kunnat skriva det här (givetvis) eller kanske inte ens suttit där jag sitter idag, utan kanske på ett moln och blickat ner på er.

Malin

Denna fantastiska kvinna, som både gjort min dag, fått mig att nästan garva ihjäl, tappa hakan och mycket mycket mer! Väldigt fotogenisk, även om hon förnekar det faktumet, så är hon vacker och blir Alltid bra på bild. Glad, omtänksam... Allt som en fantastisk vän ska vara!

Stockholm

När jag började på John Bauergymnasiet, kom jag dit med en förhoppning om att kunna gå ut gymnasiet, utan massor med problem och utan den känslan att inte höra hemma. Det känns som evigheter sedan, men ändå som igår. Min gymnasietid blev så mycket mer än vad jag förväntat mig. Glädje, irritation, lycka, sorg och vänskap.

"Sanna vänner har man kvar när de andra har gått, sanna vänner kan man alltid lita på. När du kom behövde jag en vän, sanna vänner kommer alltid igen"

En fras som jag ärligt aldrig trodde att jag skulle använda mig av, och faktiskt vara stolt över. Men sanningen är ju den att så är det, eller blev det rättare sagt.
Man går igenom olika stadier i livet, och just när helvetet höll på att braka löst för mig, så fanns Malin där. Jag för henne, och hon för mig. Hon är min klippa. Hon fanns alltid där, ett telefonsamtal, ett sms eller timlånga konversationer på msn bort, alltid där....

Invicible...

Alla kommer ju till det stadiet när man försöker finna sig själv. Oturligt nog, eller tack och lov hände min identitetskris i tvåan på gymnasiet. Under denna period skulle jag nog vilja säga att min klass var som mest ihopsvetsad, men så fanns det "likt alla andra äktenskap" fogar som knakade. Okej, vart jag ville komma med det, har jag inte en aning om. Men jag har väl aldrig varit den som haft en eller flera vänner som jag ständigt hängt med, eller känt mig så.... lugn och bekväm med. Malin var den som alltid fick mig att må bra. Och som jag nämnde tidigare i detta inlägg, denna hyllning, så tvivlar jag på att jag hade suttit här idag utan henne. Jag har henne att tacka för mitt liv.

Trots det faktum att vi bor på olika sidor av Sverige, så är hon fortfarande en vän som jag pratar med nu och då. Det här är nog det längsta jag har haft en kompis som jag faktiskt pratat med efter det att vi slutat skolan, samma klass.

Jag vill passa på att ställa DIG en fråga, du som läser; Har du någon vän som du känt länge och fortfarande umgås eller pratar ständigt med?


Det här inlägget är en hyllning till en av mina bästa vänner, en av mina vänner som faktiskt orkat med mig, och fortfarande pratar med mig.

Malin

Jag kan inte tacka dig nog för hur mycket du har ställt upp för mig, jag står i tacksamhetsskuld till Dig.

Avslutar detta inlägg med en bild med två underbara människor, från en härlig sista kväll med gänget (well, kanske inte riktigt sista, men härlig var den!)

Sarah Dawn Finer – For A Friend
...