
Har inte så jättemycket att uppdatera om vad som hänt sedan senast. Mycket och lite.
Men nu är det dags att blicka fram, ni vet på vintern när det är som mörkast och tröttast, ja då ska man blicka framåt och tänka på positiva saker! Tända ljus, dricka te och umgås med gött folk!
Denna vecka kommer nog bli lite kaos, men det kan jag leva med! ;)
Måste planera och strukturera upp en fyra-fem informationsmöten jag behöver hålla till näst-nästa vecka för kanske upp till drygt 500 pers, men alltid kul att ha saker att göra, jobb i vanlig ordning.
Blir till att övernatta i Kalmar från måndag till tisdag, för då blir det tidigt tidigt flyg till Stockholm för säljutbildning i två dagar, sen hem och jobba vidare i vanlig ordning!
Skulle vilja försöka hinna med lite julklappshandel, men vet i tusan hur jag ska hinna med det... Kanske en liten tripp till Kalmar på nytt hinns med för julklappshandeln, men skulle hellre vilja åka iväg någonstans, typ Göteborg, Stockholm eller Köpenhamn. Helst Götet, men som sagt, mitt upp i julhandel och allt, kommer det bli väldigt svårt att få ihop en tripp någonstans.
Jag kommer att jobba måndag till söndag varannan vecka, sen måndag till fredag den andra veckan. Jobbar nyårsafton också, men för att vara ärlig, tycker jag nyår är ganska så överskattat! Visst, man får klä upp sig och äta lite extra fin mat, men.. nja.
Sen en sak som slagit mig... Det verkar gå en gravid-hysteri bland folk i min ålder... inte annat än att man börjar få lite nojja... Jag är 21. Jag bor åter igen i staden jag (nästan) växte upp i... Och där har vi nog en av anledningarna till graviditets-floden! Jag har nämligen en teori (vill inte döma på något vis), men det jag tror är, att det på sätt och vis finns som två sorters individer; de som stannar kvar på orten de växer upp i eller i närheten, låter sina rötter gro och växer där. Bildar familj och lever livet i stilla ro.
Sedan finns det de som vill se mer av världen. Växer i och med alla nya upplevelser som den gamla tryggheten inte direkt erbjuder.
Jag hade en smått intressant konversation med någon när jag och Madelene var ute och kollade folk. En kvinna påstod att jag säkerligen skulle bo kvar här, om inte, skulle jag åtminstone flytta tillbaka inom typ 10 år. Jag är säker på att jag inte kommer sakna staden. Sen ska jag ju aldrig säga aldrig... Jag sa förut att jag ADLRIG skulle tillbaka hit, men se; här är jag nu! Men jag tror knappast att jag kommer sakna staden, för att komma tillbaka hit... Nej. Jag gillar storstäder, jag är förvisso inte så äventyrslysten eller spontan av mig, men vill inte bo kvar här om tio år!
MEN, flickor och pojkar, nu är det minsann dags att gå och lägga sig, en ny dag väntar imorgon, och om möjligt en ännu längre vecka!
Signar ut, slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar