Om att inse sina begränsningar...

Kära vänner och trogna grannar!

Har ni någon gång haft den där känslan av att vilja prestera, visa framfötterna utan att man kanske tänker på hur vägen dit kommer att bli?

Jag är där nu. Viljan att visa...
Men jag känner nu att jag har tagit på mig en upgift som kaaaaaanske börjar bli lite väl stor. Från bara att informera lite, till att administrera till hela baletten. Ja, det är lätt att vara efterklok! Men jag känner igen mina egna symptom från att göra för mycket och riskera att gå in i väggen igen, och DET tänker jag minsann inte! Det har jag varken tid eller ork med nu!

Får skriva mer sen, har lite att stå i just nu!

Signar ut, slut!