Om att välkomna Oktober med öppna armar...

Kära vänner och trogna grannar!

En liten update, såhär mitt i livet och mitt i vardagen en helt vanlig tisdag.

Vädret har börjat slå om mer och mer till hösten tycker jag, det märks framförallt om mornarna nu för tiden. Även lunchtid och efter börjas kännas något svalare; vilket jag kan tycka är skönt. Det har varit lite väl varmt emellanåt utan AC på både jobb och i bil.

Och hur går bilen då? Jovars, den rullar på. Och de andra två som jag förvaltar också.
Jobbet då? Joråsåatte, det går också på som tåget. Nu har jag dessutom fått förlängt på mitt vikariat till September i nästa år; YEY!

Det enda som känns lustigt, är kanske att det bara är ett vikariat? Innan har man kanske alltid känt att man är mer "safe" och att det finns möjlighet att man blir tillsvidareanställd efter en provanställning när man har gjort ett bra jobb? Men hur som haver så trivs jag på min arbetsplats och med mina kollegor.
Allt känns på sätt och vis både så annorlunda och så bekant på en och samma gång; som att jag har jobbat där längre än jag faktiskt har. Jag har bara haft jobbet här i drygt 4 månader. Och klassas inte längre heller som den "nya killen".

Men för övrigt då? Vad gör jag om dagarna?
Inte alls lika mycket som jag brukade göra är väl svaret.

Jag är hus-hund-& kattvakt i Timmernabben för tillfället. Ett ganska stort ansvar, har jag väl insett mer och mer ju längre tiden har gått. Jag har bott här i drygt 1 månad och har 2 kvar.

Hundarna?
Låt mig presentera dem:

Doris 

Lotus

Två pinchrar, fulla av energi och egen vilja, som ska ut morgon och eftermiddag, matas och ha uppmärksamhet. De vill även ha min mat, mitt fika, snacks och fulla uppsikt.

Och katterna då? Här nedan är de:

Albert

Herbert

De lite mindre sociala varelserna som gärna vill gosa emellanåt, men är något skygga. Kräver lite uppmärksamhet och mat. Albert är också väldigt mån om att interagera och följa flocken, så han är gärna med på både morgon- och eftermiddagspromenaderna med hundarna och mig.

  Och sen jag då?

Jo, jag brukar väl försöka förgylla dagen så gott det går. Mestadels med kaffe faktiskt. Kaffe fungerar i alla sammanhang!

Farbror har jag gått och blivit också, till världens mest underbara lilla pojk! Mer om honom vid ett senare inlägg, när mor och far hans har lagt upp första egna bilden!

Det är skönt att vara tillbaka i Sverige, som jag skrivit innan. Men ibland kan jag sakna tempot, folket och möjligheten att göra i princip vad som helst, när som helst i en av världens städer som nästan aldrig sover.

Jag saknar också västkusten, mina vänner Amanda och Amanda (varav den ena har övergett kusten för Skåneland)...

MEN! Oktober nalkas, och galet mycket snabbare än jag insett tidigare! Jeez louise... Hela Oktober är fullsmäckat med saker att göra, folk att besöka och resor att göra. Detta ställer krav på min planeringsförmåga; hitta hundvakt, lösa logistik, event och saker till densamma. Men jag kunde inte längta mer!

Oktober: Hit me with your best shot! 

JAG LÄNGTAR!

Jag längtar till livet. Till äventyr. Till kärlek.

Jag längtar, och står här med öppna armar...

Signar ut, slut!