Om vad som väntar runt hörnet...

Kära vänner och trogna grannar!

Ni vet den känslan man får när saker går bra på flera håll, vardagen flyter på, jobbet går bra... Men något skaver i bakhuvudet att något snart går åt skogen?

Precis. DEN känslan.

Fast känner mer att det är precis efter. Som ett lätt slag i magen.

Vardagen är inte perfekt. Varken jobbet, vardagen eller kärlekslivet.
Men man vill så gärna visa utåt att det är bra, går bra - att man nästan helt tror på det själv i slutändan.

Känner sig som en lögn och ett misslyckande.

Så är livet ibland, och har man tur i livets lyckohjul, så tar man sig förbi det ännu en gång och börjar om på nytt.

Signar ut, slut.