Kära vänner och trogna grannar!
Det känns som att mitt förra inlägg sa allt som behövde sägas. Och kanske var det så redan då att jag egentligen visste att det inte skulle leda någon vart?
Att vara singel och dejta är banne mig inte enkelt. Hur lätt är det att läsa av och lära känna en ny människa egentligen? Vilka frågor vågar man ställa, utan att råka skada några känslor?
Att inte ställa frågorna är minst lika farligt. För då fallerar det, parter som tappar intresset och blir irriterade...
Det kunde ha blivit något bra... Men jag valde att avbryta innan jag rett ut för att försöka lösa det. Om det ens var något att reda ut, eller prata om?
Ett bra val, eller bara något som lämnar mig fortsatt nyfiken och saknades efter de där ögonen att vakna till och ansiktet kyssa god morgon?
Det tar lite tid att komma över och förhoppningsvis leva vidare utan en för stor längtan. För känslan av saknad kommer nog snart igen. Men saknaden av vem, vet nog ingen, inte ens jag...
Signar ut, slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar