Är det åldern som tar ut sin rätt?

Kära vänner och trogna grannar!

Då var vi här igen. Än en dag när jag känner att varken kroppen eller huvudet är med.
Är det såhär det är att vara gammal? Ont lite överallt, en konstant förkylning som ligger och puttrar, halsont, ständigt trött och orkeslös med sömnproblem...

Det här med mental styrka, vilja och bara göra det man tar sig för. Tävlinginstinkt. Inte min starkaste sida, eller något jag tror jag har? Att sälja. Det kan jag. Men inte för syftet om högsta siffror, vinna tävling eller öka marginaler.
Tyvärr, det är inte jag.

Man kan kalla mig envis och kanske snävsynt? Det här med att man är flexibel, följsam och någon som tar förändringar lätt. Nja. Det blir nog lätt så att jag gärna fokuserar på mitt eget sätt, egna rutiner och egna val framför det som redan är bestämt. Jag passar inte in i de flesta "standard-mallar" för saker och ting.

Jag försöker så hårt att vända om. Framförallt det här med sömnproblem, som säkerligen är största orsaken till ovan nämnda problem med värk, förkylning och trötthet. Men jag kan nog faktiskt inte säga att jag vet när jag är sjuk. Fine, 40 graders feber eller magsjuka - det kan till och med jag inse när det infaller. Men annars? När är man sjuk? När bör man stanna hemma för att friskna till?
Och kanske framförallt: hur klarar man det ekonomiskt att minska inkomsten för sjukfrånfälle?

 Jag försöker kurera med att umgås med mina vänner just nu. Kanske inte direkt att vi måste göra något. Det räcker med att bara finnas till, ha närvaron.

Idag var en sådan dag. En runda till Ikea, äta, provsitta soffa och bara vandra runt en timme. Lämna av dem vid hem och busshållplats för att sen själv åka hem.

Vart har orken tagit vägen?
Dra tillbaka klockan ett år och se på min kalender. 2 jobb, 3 körer och familj, vänner och resor däremellan.

Nu då? 1 jobb, och ca 1,5 kör som snart bara blir 1... Det känns som att kalendern är uppbokad, för tiden går så fort. Men jag får inget ut av det längre? Jag börjar åter inse vad det innebär med åldersnoja, panik över att tiden går, ångest över att man inte vet vad man ska fortsätta göra av sin vakna tid. Vad är syftet?

 Jag har bytt boende och hamnat närmare "city" och jobbet. Försökt mig på att vara lite kreativ och själv skapa idéer samt inredningsdetaljer som jag kan använda.

Hatthyllan här är ett exempel. Att utgå från befintliga plugghål i väggen istället för att jaga i en evighet efter någon som passar måtten, men även slippa borra nya. Jag är riktigt nöjd med resultatet!

Nu då? Vad är planen vidare?
Jag vet inte...

Överleva dag för dag och ta ett steg i taget och försöka att göra små förbättringar.
Den översta bilden är från en begravning jag deltog i för en släkting som gått bort.
Så jobbigt. Så fint. Minnen.... Svårt att något så tragiskt ändå kan vara så fint på något vis?

Jag måste sluta skriva nu...
Slutade göra mitt sista arbete för idag nu vid midnatt, så någon timmes sömn nu innan vi kör på igen!

Avslutar detta med helgens framträdande vid minnesgudstjänst för allhelgona i Oskarshamn:



Signar ut, slut!