Tankar om kärlek och singelskap...

Kära vänner och trogna grannar!

Då var det dags igen. Lite smörja från en avlägsen del av min hjärna....
Satt nyss och kollade slutet på en fin lite film som jag tror hette "A song for Marion". Såklart slutade med att jag satt och grät en liten skvätt här i TV-soffan. Kärlek och gammal sådan är riktigt fin!

Jag passade på att reflektera lite över tidigare dejter, flingar och förhållanden.

Och den stora frågan; hur hade mitt liv sett ut om jag faktiskt fortsatt att leva i ett av de avslutade förhållandena? Hade jag bott där jag bor idag, hade jag jobbat vidare inom samma område som då?

Självklart händer allt i livet av en anledning och av just de (ibland ovissa) så ser livet ut som det gör idag.
Jag är singel och trivs för det mesta med det. Ibland saknar jag någon att dela vardagen med, utforska och ha nära.

Men det blir väl som så att ju längre man är singel, desto mer bekväm blir man i att leva ensam?
Det kommer när det kommer, men man får väl försöka att inte bli avskräckt så fort det börjar bli seriöst helt enkelt?

On another note: jobbet flyter på bra! Har nu fått den titel för det arbete som jag redan utför och ett litet lönelyft, bra va? Det tog bara några diskussioner, 4 jobbintervjuer och en förhandling med chefen för att få till det!

Körerna är helt fantastiska och jag har fått till några riktigt bra framträdanden!
Ja, jag är nöjd och skryter därför gärna!
Vill du, så lyssna gärna;  Detta klipp är från julafton 2017 med en av mina 3 körer.

 Nu är det dags att ta mig en dejt med kudden; jul- & nyårskonserterna väntar imorgon (trettondagen).
Ta hand om varandra och älska, alltid!

Signar ut, slut!