Om livet, njuta och tänka efter

Kära vänner och trogna grannar!

Då var det dags igen att skriva av sig lite granna.
Jag har fått läsa igen mig lite på vad jag skrev här senast, för att inte repetera någonting som jag redan har sagt.

Så, det är måndag och jag gör ett blogginlägg efter lunchtid. Sitter på ett café i Småland och njuter av en cappuccino och skriver här.

Livet. njuter och tänker efter.

Det är precis vad som behövs just nu. Jag har precis varit hos naprapaten och fått rätsida på min kropp: allt från ländryggen till axelparti och höfter - helt fantastiskt vad lite smärta kan åstadkomma efteråt! Jag har haft problem med ländryggen i drygt 2,5 vecka och detta var mitt andra besök hos en naprapat. Jag brukade gå betydligt oftare...

Men jag kom till en insikt och det är vikten av att vara aktiv och hålla igång. Jag kände hur jag skämdes när jag väl var där och beskrev min problematik. För samtidigt insåg jag orsaken till det mesta av det: min egen lathet!
I princip allt kring kroppen löser sig ju med träning: så varför tränar jag  inte? Jag tänker att det är dags att ta tag i detta som problem nu och inte bara tänka att "jag borde...".

Det har varit, som jag skrev i förra inlägget, en lite low-period. Men magkänslan och kroppen känns mer i ton med hur jag känner att jag är. Det är fortfarande en bit kvar för att hitta tillbaka till både min kreativitet och energi, som jag vet att jag har.

Men vad har då hänt sen sist?
Jag är för tillfället utan jobb, pga arbetsbrist. Men har uppsägningstid och kan ta den tiden att verkligen bara återhämta mig, ladda och fundera om på vad jag vill göra när jag blir stor. Det är väl förvisso den frågan som allra flest människor ställer sig själva under åren? För finns det verkligen det jobbet som är "helt rätt"? Kan man verkligen trivas och frodas så på ett arbete?

Längst in hoppas jag ju verkligen det, men jag är nog lite väl rastlös för det.
Men jag har lite tankar och ideér kring framtiden och ska bara se vilket håll som känns mest rätt helt enkelt. Testa en ny utmaning i en bransch som jag inte nånsin tidigare har provat på!

Med det sagt då? Jo, lev lite. Försök att släppa lite på "måsten" bara för att normen säger så. Kanske tänka lite mer på mig själv (återigen - dubbelmoral som i förra inlägget). Men nu får jag banne mig faktiskt rå om mitt eget hus framför andras. Såklart också se till att bidra med något; Vad kan jag göra eller bidra med? Vad tillför jag här? En kommunikation med ett givande och tagande helt enkelt!

Jag ska fortsätta med min kaffe här och kolla vidare.

Signar ut, slut!