Någon, nångång....

Alla behöver vi någon, nångång....
Jag citerar Cajsalisa från en av hennes sånger
Jag står nu på jobbet och blickar ut över en tom butik, som brukar vara fylld till bredden med folk. Men det skadar ju inte just nu för tillfället... Jag börjar känna hungern krafsa i magen som en hungrig varg.

Igår gjorde jag nog den största tabben här på jobbet hittils x(
Vi hade diskuterat att jag skulle byta tid både måndag och tisdag, men i slutändan så blev det ändå bara i måndags (igår) som jag skulle ändra. Detta diskuterades i fredags, förra veckan!
Jag går i godan ro på helgen och tror;
-okej jag börjar kl. 11 på måndag
Så jag planerar dagen lite efter det. När jag kommer ut ur duschen ser jag ett sms från vice chefen:
-försovit dig?
PANIK utbryter, "SHIT jag skulle börja vid tio idag!" Jag är en kvart försenad och skriver att jag ber om ursäkt och kommer så fort jag kan.
Jag får skjuts till jobbet, så jag är inne till halv. Jag känner mig dum som en åsna och slänger mig in i jobbet och tar mig an en ny kund. Det gick bra och det var lugnt, så jag jobbade ju även över den tid som jag kom för sent.

Dagen slutade med mat som brorsan och hans flickvän lagat, lite glass och huvudvärk!
Innan jag somnade så blev det lite film.
Men dags att återgå till arbetet... (detta inlägg har väl tagit nån timme att skriva med några timmars kundservice emellanåt =P )

signar ut, slut!