Om vänner som berör och andra som förstör...

Kära vänner och trogna grannar!

Jag har nu på lite senare tid reflekterat mer och mer över det här med vänner. Både de som faktiskt är några att räkna med och de som borde räknats ut ur ens liv för allt för länge sen.

Jag har fått förmånen att få några av de absolut finaste vänner man kan tänka sig här i livet. Vissa pratar jag med dagligen, och andra inte så hemskt ofta. Men vet ni vad de faktiskt har gemensamt?  Att de faktiskt genuint bryr sig och finns där,  när de behövs allra mest. Och inte bara sådär ytligt att låtsas vara en axel att gråta mot... utan som helt plötsligt kan höra av sig, bara för att fråga att man haft en bra dag, eller fråga om just Det. Det som inte behöver sägas, eller heller för den delen inte synas. En sån person som med en blick förstår exakt vad man menar. 

Man behöver inte umgås 24/7. Man catch up när tillfälle finns. Tar vid där man sist slutade sitt senaste samtal. Även om det så handlar om bara ha 5 minuter till övers för att ses, pratas vid eller vad det än är.

DET är vänskap för mig.

Jag vet att jag tidigare har pratat om att fokusera mer på MIG. Om Mitt eget välmående.  Men jag tror att det är nu som det gäller och är dags att faktiskt skrida till verk med.

Fokus; Me, myself and I.

Slutligen.
Ta hand om dig. Lyssna på dina medmänniskor. Värdesätt det som du faktiskt har.

Signar ut,  slut!