Var ska man börja?
Hmm, från början kanske?!
I går (fredags) så var det dags för treornas bal som ni antagligen vet, och jag skulle hjälpa till lite med fotograferingen och lite så :) . Detta betydde även sovmorgon, woho! Jag tog också ledigt från skolan dagen till ära. Jag klev upp, åt och allt såntdär som hör till, tog mig med bussen ner till Kalmar, tog mig en sväng förbi skolan för att plocka upp en kamera och sen drog det vidare mot Kalmar stadshotell. Där mötte jag upp gänget som skulle sköta fotograferingen bland annat.
För att göra historian lite kortare, så flöt allt på otroligt bra, alla som skulle vara med på balen var uppklädda och fina och det flöt på väldigt bra. När fotograferingen väl var klar så var det från första början att jag och tre till som hjälpte till med fotograferingen (den administrativa biten) skulle få göra något mer, än att åka hem... Men tack och lov så fick vi stanna för att ta del av det som skedde. Vi fick även god mat på puben, då vi inte var inräknade med bal-deltagarna.
För min del så blev det "File Mingon" dvs fläskfilé med klyftpotatis och bearneisås :D.
(Bild kommer i nästa inlägg, måste få skriva av mig lite...)
Vi hade väldigt roligt under nästan hela tiden, både innan fotograferingen, under den, vid maten samt under själva "ceremonin" eller vad man ska kalla det.... Jag fick några skratt-anfall, som är ganska så ovanliga xP . Smaka på deserten fick vi också göra ^^.
Det var även mycket snack som pågick, överallt och jag måste säga att det var trevligt xD hahah
Det var återigen väldigt roligt och trevligt, men även ett och annat som var smått irriterande...
Ursäkta kommande rader...
Men vad FASEN!!!! Jonathan säger jag bara, inte för att jag tror att du läser detta, men jag ger FAN inte ett skit i det! Vad anser du att det är för fel på mig?! Bara för att jag bloggar och går på gym, och ibland snackar med andra människor, gör det mig då till homosexuell???
Det spelar väl för tusan inte någon som helst roll?! Och om du nu har något problem med hur jag är som person, vad jag gör, eller vem jag pratar med, så varför ens bry sig?!!!
Nu åter till det lite mer verklighetsförankrade och mer seriösare....
Denna dag har varit helt åt skogen, eller på ett ungefär.
Kvällen igår höll på att sluta med att jag nästan missade den sista bussen från Kalmar och hem, men jag sprang genom hela stan och hann med =P.
Som vanligt när man är uppe sent, så sover man ju länge... mamma, pappa och lillebror har mellan fredag och lördag varit på en hajk med nying och scout.
Tidigare i morse/förmiddags så kom mamma hem en lite sväng för att packa ur några saker från bilen och åka tillbaka... Dörren står öppen och vår lilla tax Wilma beger sig ut... Telefonen ringer, jag hör detta men är så dum att jag inte orkar resa mig upp och svara men hör ju att hon är hemma. Hon svarar, samtidigt som hon ska ha koll på Wilma, men problemet ligger i att hon inte fått tag på en trådlös telefon, naturligtvis då de aldrig är där när de behövs....
Wilma halvspringer så glatt ut på gatan, viftar med svansen, och går för att hälsa på grannen och hans hund som kommer tillbaka från sin promenad....
Men hans hund "tål" inte vår, och det bör tilläggas att denne hund är en fyrvägskorsning med bland annat schäfer, så det säger bara PANG och den "smäller" ihop med Wilma och biter henne :-O !!!! Mamma halvskriker i luren "Min hund håller på att bli ihjälslagen" eller något liknande, slänger på luren och springer ut och ropar in Wilma.
Jag hör när hunden morrar och de ryker ihop och Wilma gnyr till, skrik och panik uppstår...
Jag flyger ur sängen, och ser vår hund linka uppför trappen, skakandes, och lägger sig i bäddan...
Hon har fått ett djuuupt jack i huvudet, precis ovandför högra örat.
Jag får väl lite panik, och lite kärring som jag är så kan jag inte riktigt se på såret, utan klappar bara Wilma och försöker lugna henne medan hon gnyr och skakar som ett asplöv då hon ligger i sin bädda i ren chock.
Hela dagen går nästan åt till detta, pappa och storebrorsan tar henne till Läckeby, där veterinären är... Hon måste ju sys, där får vi ytterligare reda på att det är så djupt att det kan ha skadat hörselgången :( . Men innan hon får tid till att syns tar en hel jäkla evighet, detta skedde inte för än några timmar sedan, med andra ord runt 8, halv 9.... Och olyckan skedde runt 10, 11... Mamma och pappa har varit fram och tillbaka till Läckeby, jag vet inte hur många gånger.
Men nu är det klart och de är påväg ner för att hämta hem henne, stackars lilla Wilma ;( .
Aggresiva hundar borde ha munkorg!
Nä, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, har fått ur mig det mesta.... jag kunde inte få in några bilder i bloggen nyss, men gör ett försök i ett nytt inlägg....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar