Ångest, psykiskt instabil och tja... Trött?! Känns som jag precis kom hem från skolan. Datorn har gett en dåliga vibbar mer än en gång, men nu mår jag ärligt riktigt dåligt. De dåliga dagarna i skolan framstår nu som ljuva, soliga sommardagar, vilket de sista i och för sig var... Och det leder mig till ämnet av dagen; studentbilderna! Sedan jag var helt iq-befriad och inte mindes att jag hade bilderna i datorn, har de inte annat än gett mig en dålig känsla. Dagen som var så fantastisk på många vis, har nu blivit ett minne blott.
Okej, för att tala klarspråk; de går nog inte att rädda alls! AAAAAAAHHHHHHHHH! Feeling stabbed.. Ungefär som om min mobil skulle brinna upp och jag Aldrig någonsin kan skaffa en igen... Okej, världens sämsta jämförelse; men med andra ord - det känns inte bra alls just nu. Snälla uppfinn en tidsmaskin, jag ger vad som helst just nu!
Och för att vända på steken (som egentligen inte existerar) så kommer jag antagligen åka ut till havs med farfars båt på torsdag :) med amanda s och eventuellt bettan! Det kommer att bli riktigt trevligt! :P
Det var väl en ganska okej dag på jobbet, jag har förhoppningsvis kommit upp till bonus-gränsen :) wei! Var ju hos frisören i morse dessutom, klippte av mycket hår :P skönt!
Men för att klaga ytterligare lite (vilket jag tycker att jag har rätt till, eller så får jag helt enkelt skylla mig själv... Up to you to decide!) jag blir faktiskt lite ledsen i ögat när folk inte hör av sig. Alltså, först och främst de som aldrig kan vara först att skicka ett sms till exempel. Jag kanske är översocial, eller "socialt undernärd" som jag själv kallar det. Bara ett litet meddelande; "Tjena! Hur e läget?" kan räcka för att göra någons, min dag till exempel. Men men... Så kan det vara. Det är faktiskt inte riktigt lika illa att folk kanske inte alltid svarar på ens sms, eller samtal... Eller jo, det kan också vara väldigt deprimerande.
Slut på självömkan...
Jag kan inte sluta äta finskorpor! Mums vad goda de är! Och btw, jag ger och ger, men får sällan (om aldrig) tillbaka känns det som... Tänk på den du! Eller tänker jag fel nu igen?
Bitter?! Kanskedetdu!
Nä, jag får väl ta och stänga av tv:n och läsa klart de sista kapitlen i 3:e twilight-boken. Det kanske lugnar mina nerver...
Signar ut, slut!
2 kommentarer:
åh. jag känner verkligen igen mig i det du skriver! det där med folk som inte hör av sig.. suck.. ja.. och bilder som försvinner! käre värld. man skulle kunna dö för mindre
Ja, lite ledsen i ögat blir man...
Dö av mindre?! Jag är tom inombords nuförtiden...
Skicka en kommentar