Kära vänner och trogna grannar!
Det blir inte alltid som planerat. Men det vi ju alla mycket väl vid det här laget, men saken är den att man alltid blir lika förvånad på något konstigt vänster.
Igår var det jobb hela dagen som stod på schemat, åter igen. Familjen åkte hem också, sad but true. Dagen rullade inte på lika fort som tisdagen gjorde. Men det kan ju ha att göra med att andra jobbdagen i veckan Alltid känns allmänt segare, och ärendena som jag hade igår var av segare karaktär.
Efter jobbet var det hem och byta om lite snabbt, hann inte med någon mat, och åkte till Göteborg. Denna härliga stad, som i princip alltid sjuder av liv. Men igår så var det faktiskt relativt lugnt tycker jag nog allt, vilket troligtvis beror på att det var onsdag. Mötte upp Johannes och gick igenom lite mer kring foto-projektet, som nu mer övergår i en film-idé istället.
För er som känner mig ganska väl, så tror jag att många av er kan skriva under på att jag är en usel skådespelare... (Drama-Queen räknas inte som skådis va? ;-) haha) Linslus är jag ju däremot, haha! Så vi får se vad det blir av det hela, är påväg in till Göteborg nu, för att genomföra det hela. Det ska bli en kortfilm, som är lite som en biografi. Svårt att förklara på ett bra sätt, men jag tror det kommer bli riktigt bra, och det kommer givetvis länkas både här och på Facebook när det är klart!
Därefter mötte jag upp Rickard, Peter och en polare till dem, och tog ett glas och bara chillade. Evelina (hon som klippte mig) mötte jag också och lite annat gött folk. :-)
Ledig idag i alla fall. Seg dag. Dör lite smått av värmeslag, men jag är inte den som är den som klagar ;-).
Och som sagt, på g in till gbg... Jag kan konstatera för er, att jag är sämst på att packa... Har väl med mig halva garderoben i en väska... Haha! Ja jisses amalia, som pensionärer brukar säga.
Titeln kommer från låten "Alone" av Celine Dion... Och, tja den passar väl in ganska bra. Men givetvis har jag ju nära och kära, goa vänner och härliga grannar som stöttar! Jag vet mycket väl att ensam, Inte är stark, men ibland så känns det så. Att man Måste vara det, för att klara av saker och gå vidare.
Igår var lite av en sådan dag. Jag tror att jag tidigare (läs; under de senaste veckorna...) levt i lite av dilerium eller något... Kanske gått händelserna i förväg, och bara analyserat för mycket, tänkt för mycket. Köpte till exempel en ny t-shirt igår... Bara för att det skulle de bättre ut med en vit istället för en blå... What's wrong with Me?! Eller, what's wrong with the world momma? Som the Black Eyed Peas sjunger... Visst, sen hade t-shirten en text, som var väldigt passande. Jag försökte ha det som "mantra" eller liknande under kvällen. Se bild nedan.
Känner mig lite... Kluven, vilket i och för sig inte är ovanligt nu för tiden. Det lyckoruset jag tidigare upplevt, har inte riktigt infunnit sig igen. Kanske har verkligheten kommit ifatt mig, at last?
Ja, då är jag väl välkommen ner på jorden igen...
Nä, nu ska jag bara njuta av resan och spotify här!
Just det, försöker att ladda upp en låt till, på YouTube hemma, men vi får la se. Men låten heter i alla fall "Get it right", så håll ögon öron öppna!
Signar ut, slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar