Om fyra år av saknad....

Kära vänner och trogna grannar!

Dagen var den 18:e, månaden mars och året 2009.
Det är idag, på dagen 4 år sedan. Jag minns det precis som om det var igår.
Det är idag som min mormor lämnade oss för att vila i frid. Min fina, snälla, underbara och älskade mormor. För varje år som går, blir det lite lättare att processera det hela. Tanken på att hon inte längre finns. Men det lite sköna i det hela med allt detta, är att jag bara har positiva minnen av henne. Satt tidigare idag vid mitt bord och tänkte stilla för mig själv, när jag blickade ut över min lägenhet; Mormor hade varit så stolt över min lägenhet och skulle nog mer än gärna komma förbi och fika.

Men lite å andra sidan, kan jag inte sluta bli ledsen för att det blev just hon som gick bort. Hon som fick lämna oss i sorg.

Dock har jag lite minnen av henne här och var, men kanske inte lika mycket som jag önskat. Men det är å andra sidan svårt att ha mycket. Den här tavlan satt alltid i hennes sovrum, men pryder numera mitt vardagsrum, och syns så fort man kommer in där. Så jag har alltid en fin påminnelse om henne hemma hos mig.
Samtidigt, är jag alltid lite smått orolig att jag ska glömma henne... Man jobbar, umgås med folk och gör så mycket annat, går vidare i livet, men på ett sätt känns det inte helt rättvist mot henne.

Slutligen dock, så är hon alltid med mig, och är alltid ett positivt minne som jag alltid kommer att le av att tänka på!

När saknaden är stor....

Där är min lilla spellista som jag ibland lyssnar på när jag är lite nere, saknar henne lite extra eller bara behöver lugn. Och som Erik Segerstedt sjunger: And I hope, life is good... wherever you are...

Signar ut, slut!