Kära vänner och trogna grannar!
Ja, som titeln antyder så handlar den om att växa upp. Till en på sätt och vis monotont liv. Men, visst, det blir vad man gör det till. Just nu dock så tycker jag det mest handlar om jobb och sömn, om och om igen. Dag ut och dag in.
Jag ska med handen på hjärtat vara ärlig. Jag har faktiskt tröttnat på att umgås med folk. Utöver de vänner som jag redan har, det vill säga de som varit med mig genom vått och torrt, men ändå valt att stanna kvar, så har jag inte supermycket till övers till att umgås med folk. Alla ska vara svåra, spela sociala spel, vara fina på ytan eller bara vara trångynta.
Nej, tack jag vet de fantastiskt underbara vänner och familj som jag har. Vem behöver mer? Jag är i mina ögon miljonär på vänskap och kärlek från de mina jag har. Så jag är tacksam! Att jag för tillfället bor i ett annat land än 99% av dem är en annan femma! Tack tekniken och sociala medier!
Jag skulle så gärna vilja leva varje dag som om det var den sista. Men det är svårt. Hyra ska betalas, mat ska köpas och lagas och övriga räkningar måste betalas. Ingen skola i världen har förberett oss för allt detta. Bara en hel drös med onödig kunskap om vad bönder gjorde på bronsåldern, vilken kung som hade för många fruar och kvadratroten ur nånting nånting. Inget räkningar, val av elbolag eller fastighetsvärdering.
Nej , väx inte upp.. det är en fälla!! Eller, väx inte upp för fort i alla fall.
Signar ut, slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar