Att inse att verkligheten är vad den är...

Kära vänner och trogna grannar!

Det var ju det här med att inse begränsningar och faktiskt göra vad ens magkänsla säger åt en...
Från att man gått in i väggen en gång, så lär man sig att lyssna på kroppen och ta det lugnt när det blir för mycket. Men ändå, på andra plan blir det helt plötsligt bara så svårt att stanna upp och lyssna på kroppen och psyket.

Hade en dag ledigt igår, för att jag jobbat både lördag och söndag.
Älskar tavlan bakom min rygg i bilden, för den beskriver en så oerhört go känsla!
Jag sov ut (trots att vår hyresvärd bankade och höll på med att göra om badrummet), tog mig kaffe, drog till solariet en sväng, sen vidare till gymmet i någon timme för att slappna av och fördriva tiden och sen hem igen och gjorde inget särskilt.

När jag för en gångs skull sedan skulle lägga mig i någorlunda tid, dels för att jag var trött egentligen och dels för att det var en lång arbetsdag to come...
Så jag lade bort mobilen och surfplattan, släckte ner. Och kunde inte somna. Visst är det så typiskt? När man för en gångs skull gör något riktigt vettigt för sin kropp och psyke, så håller man sig vaken undermetvetet?

Hjärnan gick på högvarv medans jag försökte att förtrycka allt som hade med det att göra.
Flytta tillbaka, eller försöka att göra karriär här... Är det värt den kraftansträngning som kan krävas och blir det mödan värt i efterhand?
Badrummet som håller på att göras om här i huset i London, vilket innebär att man fått skaffa gymkort för att kunna duscha (eller som idag och imorgon) eller ens gå på toaletten där man bor?
Frustration över att inte ha ett jobb där jag trivs till fullo. Det är lite samma visa som i vanlig ordning, en kombination av där man trivs bra med vissa kollegor som gör det möjligt att härda ut tillsammans med en orkeslöshet att söka sig till annan arbetsplats och där man inte ens är garanterad att komma in och få jobb?

"A penny for your thoughts...."

Många tankar blir det. Och jag önskar så att jag hade mer mental kapacitet och ork att faktiskt bara kunna bestämma mig för en sak and stick to it! Bara ha ett mål med mitt liv och gå in helhjärtat för det! Andra gör det ständigt här och var. Vissa reser, vissa skaffar sig toppjobb. Och jag står kvar och stampar och funderar över livet.

Jag försöker på något vis att göra en lista med för- och nackdelar med att stanna kvar och att flytta tillbaka till Sverige. Och just nu väger det till fördel hemlandet.

Jag kan fortfarande bli förvånad hur mycket man förändras genom åren.
Vart tog den Viktor som hade planer, mål och visioner för miljoner, som ständigt strävade efter perfektion. Som hade dåtiden nerskriven i en kalender, höll koll på sig själv, kamrater, familjen och allt däremellan för att försöka ha så mycket koll som möjligt!
Inser ju förvisso nu, att det kontrollbehovet också ledde till en mental breakdown.... Han finns fortfarande kvar, men med mycket hårda restriktioner.

Nu ska jag fortsätta varva ner här på den lokala puben med min whisky och vårda mina mentala spöken och min mage som idag har gjort totalt uppror med resten av min kropp....

Signar ut, slut!