Vilsen i pandemin...

Kära vänner och trogna grannar!

Det är tur jag inte är någon influencer, för min uppdateringsfrekvens här är betydligt värre än mina andra sociala medier, som också dalar...

Nytt år, nytt jobb, oförändrat (obefintligt) kärleksliv och betydligt mindre sociala kontakter. Covid/pandemin 2020 förändrade mycket för många och jag kan inte avgöra hur jag mår efter snart ett år av allt detta... Delvis mer "numb" till saker och ting som händer men också mer trött, osocial och vilsen.

Vilsen som i; vad gör jag med mitt liv, vilsen till saker utanför jobbet, sociala sammanhang men även vad man gör hemma? 

Svammel... 

Hade jättemycket tankar när jag satt på pendeln hem - nu när jag inte har bil längre (igen...).
Men orken försvann, tankarna rann ut och här sitter jag nu.

Som med mycket annat detta och föregående år - det får vara.

Höres!

Signar ut, slut!

Om att ligga sömnlös....

Kära vänner och trogna grannar!

Inläggen kommer här alltmer sällan och det har nog både med trenden, intresset och orken att göra.
Nu sitter jag hemma hos mor och far. Sömnlös. Klockan är nu 02:50 och jag har försökt att somna sen innan 00-slaget...

Så jag gick upp och tog mig en panodil, ett glas vatten och försökte i en halvtimme till och insåg att detta inte kommer gå (troligen på någon timme till i alla fall....) så kan lika gärna göra något?

Blåljusfilter såklart på datorn för att minimera de största riskerna för huvud och ögon vid denna tid på dygnet.

Annars då?
Jodå, arbetssökande pga. COVID-19, som så många andra. Men denna gången är det annorlunda att vara utan arbete, för nu har det gått alldeles för lång tid! Och så stormtrivdes jag verkligen på Volvo Lastvagnar, där jag arbetade som Management Assistant. Bra och roliga uppgifter och med en fantastisk chef som jag hade förtroende för och som jag fick det tillbaka av och rätt så fria tyglar att jobba med mitt...

Det var väl mest det.
Får väl se om det finns några vettiga jobb att söka nu då?

Signar ut, slut!

Ljusare tider framåt

Kära vänner och trogna grannar!

Som läget är nu, har jag blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Jag har en hyfsat lång uppsägningstid och gott stöd med både trygghetsråd och inkomstförsäkring. Så jag sitter rätt lugnt i båten. Men inser nu efter att ha varit hemma i ca en vecka, hur jäkla rastlös jag är. Blir oinspirerad, något tröttare än vanligt och så lite tjurig på det... Jag är inte gjord för att ha lite att göra.

Jag avskyr att ha denna känslan i kroppen. Det är som att den bara gör att man känner sig nere. Nej, det här får vi se till att råda bot på! Jag var på gymmet en sväng idag, trots att jag inte hade någon motivation.

Men jag försöker hitta de punkterna som ger motivation. Vad skulle kunna motivera mig att gå till gymmet?
-Få en snyggare kropp, som givetvis samtidigt är funktionell (dvs. som gör att mina höfter inte krånglar etc.)

Det är inget som går över en natt, utan kräver hårt arbete, en bra kosthållning och konsekvent träning och inte bara lite då och då.

 Och på tal om kosthållning, så bör man då inte hålla på och äta massa onyttigheter. Marängtårtan till vänster bakade jag och min farmor till min brors födelsedag. Galet gott, men dang så onyttig...

Allt med måtta. Jag tror inte att dieter är vägen att gå för att nå en långsiktig, hälsosam livsstil. Det kan fungera i perioder, men är definitivt ingen "quick fix" eller hållbarhet i det.

Men nog talat om tråkigheter!
Nu blickar vi fram mot en vår och sommar - ljusare tider!
Tid för att njuta, träffa folk, ta en dejt i solnedgången med en god drink och lära känna någon ny!

Nya tag och en mer positiv inställning, eller hur?

Signar ut, slut!

Om livet, njuta och tänka efter

Kära vänner och trogna grannar!

Då var det dags igen att skriva av sig lite granna.
Jag har fått läsa igen mig lite på vad jag skrev här senast, för att inte repetera någonting som jag redan har sagt.

Så, det är måndag och jag gör ett blogginlägg efter lunchtid. Sitter på ett café i Småland och njuter av en cappuccino och skriver här.

Livet. njuter och tänker efter.

Det är precis vad som behövs just nu. Jag har precis varit hos naprapaten och fått rätsida på min kropp: allt från ländryggen till axelparti och höfter - helt fantastiskt vad lite smärta kan åstadkomma efteråt! Jag har haft problem med ländryggen i drygt 2,5 vecka och detta var mitt andra besök hos en naprapat. Jag brukade gå betydligt oftare...

Men jag kom till en insikt och det är vikten av att vara aktiv och hålla igång. Jag kände hur jag skämdes när jag väl var där och beskrev min problematik. För samtidigt insåg jag orsaken till det mesta av det: min egen lathet!
I princip allt kring kroppen löser sig ju med träning: så varför tränar jag  inte? Jag tänker att det är dags att ta tag i detta som problem nu och inte bara tänka att "jag borde...".

Det har varit, som jag skrev i förra inlägget, en lite low-period. Men magkänslan och kroppen känns mer i ton med hur jag känner att jag är. Det är fortfarande en bit kvar för att hitta tillbaka till både min kreativitet och energi, som jag vet att jag har.

Men vad har då hänt sen sist?
Jag är för tillfället utan jobb, pga arbetsbrist. Men har uppsägningstid och kan ta den tiden att verkligen bara återhämta mig, ladda och fundera om på vad jag vill göra när jag blir stor. Det är väl förvisso den frågan som allra flest människor ställer sig själva under åren? För finns det verkligen det jobbet som är "helt rätt"? Kan man verkligen trivas och frodas så på ett arbete?

Längst in hoppas jag ju verkligen det, men jag är nog lite väl rastlös för det.
Men jag har lite tankar och ideér kring framtiden och ska bara se vilket håll som känns mest rätt helt enkelt. Testa en ny utmaning i en bransch som jag inte nånsin tidigare har provat på!

Med det sagt då? Jo, lev lite. Försök att släppa lite på "måsten" bara för att normen säger så. Kanske tänka lite mer på mig själv (återigen - dubbelmoral som i förra inlägget). Men nu får jag banne mig faktiskt rå om mitt eget hus framför andras. Såklart också se till att bidra med något; Vad kan jag göra eller bidra med? Vad tillför jag här? En kommunikation med ett givande och tagande helt enkelt!

Jag ska fortsätta med min kaffe här och kolla vidare.

Signar ut, slut!

Kickoff för 2019

Kära vänner och trogna grannar!

 Ja, som bilden visar så är läget inte helt på topp... Och det är det inte heller alltid. Tror ändå det är viktigt att kunna påvisa att allt inte alltid är high life och röda rosor i livet.

Sen kan jag själv ibland bli irriterad på när det läggs upp negativa saker i sociala medier, så jag kör ju verkligen med dubbelmoral här...
Men det är ju ett konstigt och komplext samhälle vi lever i för tillfället, så ja varför inte lite dubbelmoral på det hela? Jag försöker leva lite mer som jag lär dock. Svårt, men försöka är ett steg på vägen i vart fall!

Helgen har passerat och jag får väl ändå se den som god.
Fredag kväll började med en AW med ett gött gäng tjejer som jag träffade på en kryssning i höstas. Det bjöds in till en "Kick-The-F''k-Off" för 2019! Helt rätt och vad som behövdes där och då. Vidare blev det en liten svängom på en bar, stänga stället och hem och sova bort nästan hela lördagen!

Lördag eftermiddag blev hur bra som helst! Jag drog mig bortåt Borås för lite häng med min podd-kompis Emmelie. I vanlig ordning var det mycket och god mat inblandat! Mycket bra samtal om allt mellan himmel och jord hann vi med dessutom.

Under kvällen spelade vi in vårt kommande avsnitt - vilket jag ser fram emot att kunna publicera i slutet på Januari! Detta är ett projekt som ger mig energi och skapar en kreativitet som jag saknat mycket stora delar av 2018.

Hittills har avsnitten hetat:

• Introduktionen
• Ingefärsshotsen
• Träningen

Jag ser fram emot många fler avsnitt och upptåg för detta året!

Nästa roadtrip har vi redan planerat och okat in - så ny kan Mars gärna komma!

En otroligt häftig nyhet som jag har för vår blogg, är att vi numera finns på Spotify!
HUR HÄFTIGT?
Nästa steg blir att läsa igenom avtalet hos Apple och iTunes... Vilket var något på ca 26 sidor eller så... Jag är ju inget Apple-fan sedan tidigare, men de har ju en otroligt stor plattform som är viktig, om man ska lyckas nå ut till fler.

Nu kommer en tuff vecka framöver, så bara till att ladda upp, bita ihop och köra på.

Signar ut, slut!

Ett rörigt år och riktlinjer för kommande år

Kära vänner och trogna grannar!

Det börjat kännas lite tjatigt med inlägg som är av negativ karaktär... Men det är så det är just nu i alla fall. Och det måste ju gå neråt innan det går uppåt igen - eller hur?

Just nu är en period, där jag inte alls har ork, lust eller energi till något egentligen. Men jag känner att det börjar gå hyfsat att stänga av i varje fall... Att sluta känna och tänka lite för en stund och istället bara vara och göra.
Det är inte roligt, det ger ingen energi eller rum för tanke eller reflekterande. Men det fyller ett syfte.

Jag tror jag under förra året lade upp en bild från villfarelser (från instagram) med en text:
"De sa åt mig att sitta fint. 
-Jag satt mig fult... 
De skulle aldrig få mig dit de ville!"

Well, nu är vi tillbaka i en liknande situation... igen. VARFÖR?!
Jag tänker, ifrågasätter och är väl helt enkelt för envis.

 Men, det får vara nog med klagande för detta inlägg i alla fall för hur som haver så fortsätter processen och jag låter processen ta över och sköta sitt helt enkelt.

Ännu ett år har gått och med den ännu en jul - min absoluta favorithögtid på året! Man får julpynta sin bostad, köpa julklappar och framförallt mysa med familj, släkt och vänner!

Det här året var i det avseendet inte direkt annorlunda. Bara min känsla för julen som inte riktigt infann sig som den brukar. Beroende på flera faktorer som bland annat avsaknaden av snö, energi och att tiden och året sprungit förbi...

Men en gran fick plats här i min lilla etta i varje fall!

 Vi fortsätter väl i samma goda anda?

- Nyåret -

I goda vänners lag, med mycket mat, lite gott att dricka och många långa samtalsämnen för kvällen.

Lagom beskriver nyårsafton 2018/2019 i min lilla lägenhet! Jag är helt klart mer än nöjd med hur kvällen artade sig!

TACK till alla ni som kom och förgyllde mina sista timmar av ett alldeles för rörigt 2018!

Starten på det nya året var både bra, knaggligt men ändå bra.
Mycket tack vare min underbara familj, men också tack vare mina fantastiska vänner som lyssnar, stöttar och kommer med god input! Även mina vänners familj är bra att bolla tankar med!

Ibland funderar jag på hur jag kunde ha sån turen att få sådan tur att just mina vänner blev mina vänner? Evinnerligt tacksam kommer jag alltid vara dock - det är en sak som är säker!

Men vad har ett nytt år att erbjuda?
Vilka löften kan man ge och försöka nå?

Jag har inte den blekaste aning...
Löften har jag knappt avgett inför ett nytt år, för jag känner mig själv och tycker det på något vis är lite fånigt att komma med "nytt år, nytt jag".

Men jag ger mig själv kanske lite riktlinjer att försöka leva upp till - saker som gör vardagen lite ljusare.

Till höger ser ni en bild från SoundCloud.
En plattform där jag och min kompis Emmelie lägger ut poddavsnitt! Ett exempel som fögyller min vardag med glädje, skratt och kreativitet!

För att lyssna, gå in via länken nedan:
https://soundcloud.com/satanvadfrascht 

Jag önskar att kunna lägga mer tid och positiv energi i vårt projekt.
Och att välmående, återhämtning och tid för reflektion och leva och njuta av nuet infinner sig under kommande år.

Ännu ett inlägg med bara lite jibberish talk.
Kanske något osammanhängande, men fortfarande nödvändigt för hjärna och själ för att kunna slappna av lite.

Ta hand om dig, och jag önskar dig ett givande 2019.

Signar ut, slut!

Är det åldern som tar ut sin rätt?

Kära vänner och trogna grannar!

Då var vi här igen. Än en dag när jag känner att varken kroppen eller huvudet är med.
Är det såhär det är att vara gammal? Ont lite överallt, en konstant förkylning som ligger och puttrar, halsont, ständigt trött och orkeslös med sömnproblem...

Det här med mental styrka, vilja och bara göra det man tar sig för. Tävlinginstinkt. Inte min starkaste sida, eller något jag tror jag har? Att sälja. Det kan jag. Men inte för syftet om högsta siffror, vinna tävling eller öka marginaler.
Tyvärr, det är inte jag.

Man kan kalla mig envis och kanske snävsynt? Det här med att man är flexibel, följsam och någon som tar förändringar lätt. Nja. Det blir nog lätt så att jag gärna fokuserar på mitt eget sätt, egna rutiner och egna val framför det som redan är bestämt. Jag passar inte in i de flesta "standard-mallar" för saker och ting.

Jag försöker så hårt att vända om. Framförallt det här med sömnproblem, som säkerligen är största orsaken till ovan nämnda problem med värk, förkylning och trötthet. Men jag kan nog faktiskt inte säga att jag vet när jag är sjuk. Fine, 40 graders feber eller magsjuka - det kan till och med jag inse när det infaller. Men annars? När är man sjuk? När bör man stanna hemma för att friskna till?
Och kanske framförallt: hur klarar man det ekonomiskt att minska inkomsten för sjukfrånfälle?

 Jag försöker kurera med att umgås med mina vänner just nu. Kanske inte direkt att vi måste göra något. Det räcker med att bara finnas till, ha närvaron.

Idag var en sådan dag. En runda till Ikea, äta, provsitta soffa och bara vandra runt en timme. Lämna av dem vid hem och busshållplats för att sen själv åka hem.

Vart har orken tagit vägen?
Dra tillbaka klockan ett år och se på min kalender. 2 jobb, 3 körer och familj, vänner och resor däremellan.

Nu då? 1 jobb, och ca 1,5 kör som snart bara blir 1... Det känns som att kalendern är uppbokad, för tiden går så fort. Men jag får inget ut av det längre? Jag börjar åter inse vad det innebär med åldersnoja, panik över att tiden går, ångest över att man inte vet vad man ska fortsätta göra av sin vakna tid. Vad är syftet?

 Jag har bytt boende och hamnat närmare "city" och jobbet. Försökt mig på att vara lite kreativ och själv skapa idéer samt inredningsdetaljer som jag kan använda.

Hatthyllan här är ett exempel. Att utgå från befintliga plugghål i väggen istället för att jaga i en evighet efter någon som passar måtten, men även slippa borra nya. Jag är riktigt nöjd med resultatet!

Nu då? Vad är planen vidare?
Jag vet inte...

Överleva dag för dag och ta ett steg i taget och försöka att göra små förbättringar.
Den översta bilden är från en begravning jag deltog i för en släkting som gått bort.
Så jobbigt. Så fint. Minnen.... Svårt att något så tragiskt ändå kan vara så fint på något vis?

Jag måste sluta skriva nu...
Slutade göra mitt sista arbete för idag nu vid midnatt, så någon timmes sömn nu innan vi kör på igen!

Avslutar detta med helgens framträdande vid minnesgudstjänst för allhelgona i Oskarshamn:



Signar ut, slut!